Egenodlat



Idag var det dags att ta upp potatisen. När jag var liten hade farmor och farfar två stora potatisland på ängen där  jag som liten hjälpte till att både sätta och ta upp potatis. Jag tyckte det var kul (eller så tyckter jag bara det i efterhand, vet inte riktigt). Jag skrattade gott åt min bror när jag för något år sedan tittade på filmer från när jag och Anders var små (det skiljer dock 7 år mellan mig och min bror, så man kanske kan säga att Anders var liten iallafall). Vi pulade på och tog upp potatis, min bror som då kan ha varit kring 6 (?)år, stod och tittade på och sa ursch åt allting. Mamma gav honom en potatis som han skulle lägga i hinken, men Anders han skrek, hurvades i hela kroppen och avslutade med ett...URSCH.

Det roliga är att jag inte tycker om potatis. Jag är uppvuxen på potatis och har väl kanske förätit mig på det, jag vet inte, men om det vore så borde pappa och mamma också vara less för lääänge sedan. Det enda jag kan tycka är gott är de små "färsk-päron" med mycket smör på. En till födel är att man slipper skala dem.

När farmor och farfar blev för gamla för de stora potatislanden, hade farmor ett litet land närmare huset. Det lilla landet finns kvar och jag försöker mig på att odla lite smått och gott. Och fastän jag inte är så fan av just potatis så hör det till med några potatisar i landet också. Förutom potatis blir det också ärtskidor som syns på bilden ovan, morötter och i landet finns numera även några jordgubbsplantor. I år slog jag till och odlade spenat, de blev jättefina men har nu växt sig stora och gängliga, plus att de blommat lite, för precis som salladen förra året så glömde jag bort att ta in och äta dem. Morötterna är dock storfavoriten. Tyvärr blev det alltför få i år, men ack så små och goda. Ärtskidorna knogar på och kommer då och då. Och idag blev det "färsk-päron" till middag. Med mycket champinjon-/kantarell-cremefraiche på quornbitarna, mycket smör, lite majs och såna där harrysar (haricots verts). Det känns bra att äta det man odlat själv. Och ganska gott blev det också. Men jag skulle ha varit snålare och mer ransonerbar med morötterna.. Det hade varit gott till potatisen idag. Närsta år får det bli fler har jag bestämt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0