Paparazzi -99 e:Warsteiner u:Parnassia

Till sist blev längtan alldeles för stor och jag har idag fått låna Susannes underbara Paparazzi för en dressyrinjektion. Puh vad jag kommer att känna av att jag lever imorgon! Efter fem minuters skritt på lång tygel började mina sittben domna bort, i slutet hade mina ben förvandlats till gele och jag kan säga att magmusklerna kommer att kännas av gode rejält imorgon. Men ååå vad det är värt det! Tack kära lill-Parren (och Sussi såklart)!

Obelix i fokus

Allas vår kära katt Obelix har nu en gång för alla konstaterat att han inte är som alla andra katter. Förutom att uppfostringsmetoder som citrontrick och aluminiumfolie inte fungerar och att lämna frukt framme bara är att glömma, så kan Obbe nu även benämnas som självdestruktiv. Konstruktiv men destruktiv.

Detta definieras genom att:

*Han älskar saker som grapefrukt, mandariner, bananer och päron.
Slutsats: Därför fungerar inte citronvatten och vi kan för allt i världen inte ha frukt framme. 

*När vi satte aluminiumfolie på väggen för att han inte skulle klösa, åt han på den istället.
Slutsats: Han är inte som alla andra.

*Efter ett antal slaggisar med grannkatten tycker man att han borde ha förstått att man ska hålla sig undan grannkattens sällskap. Men icke.
Slutsats: Dyra veterinärräkningar.

*Han har ganska länge kunnat öppna ytterdörren så att han kan komma och gå när han vill. Tycker han.
Slutsats: Vi har alltid ytterdörren låst.

*När man inte får tillräckligt med mat samt/eller i tid så strimlar han räkningar och annat papper som finns i närheten. Slutsats: Inga papper på köksbordet och inga räkningar inom synhåll, dvs inga mer samtal " kan du ge mig ocr-numret igen, katten har strimlat".

*Nu har han verkligen toppat sig själv. Genom vardagsrumsfönstret ser vi ytterdörren och nedanför fönstret finns även vår bro vilket innebär att när vi är lite lata så kan vi lätt bara öppna fönstret och släppa in/ut katterna istället för att gå från vardagsrummet, passera köket och sedan hallen för att öppna ytterdörren. För att sedan 1 min senare göra om hela proceduren och släppa ut/in någon av kattjäklarna igen. Junior är smidig som få och står utanför och jamar när han vill in. Kanske öppnas ytterdörren, kanske öppnas fönstret. Obelix tar saken i egna tassar och försöker först öppna dörren vilket han nu gjort ett längre tag, men då det inte verkar fungera snabbt nog så har han nu uppfunnigt ett snabbare sätt. Han hoppas rakt in i fönstret. Matte/husse rusar fram, öppnar oroligt fönstret och katten får snabbt komma in.  Numera hör vi alltså en duns och ser en katt flyga in i fönsterglaset, när sedan fönstret väl är öppnat så hoppar han och blundar samtidigt.
Slutsats: Smidigt Obelix, smidigt.

Av min kära mamma har jag fått en efterlängtad "huslykta" som nu pryder radioskåpet i vardagsrummet. Tillsammans med en häst. Såklart. 1000 tack kära mor!!

Dexter har också fått en present idag, hans bästa vän heter numera "vildsvinet Gruff". Ett latex-vildsvin som gruffar när man trycker på den och skriker när man tar i lite hårdare (typ trampar på den). Som tur är gruffar den inte så högt och Dexter har än inte tagit för hårt i den så den skrikit. Han går mest omkring och bär den. Och har den bredvid sig. Och äter på sitt ben samtidigt som han har Gruff i munnen. Fråga dock Jenny hur det går när man nyvaken trampar på hundarnas leksak och det skriker vilt...   

Då jag under julen vänt och vridit på dygnet lite, innebär det att jag fortfarande har lite svårt att vända tillbaka dygnet så som det borde vara. Då jag dessutom såsade till kring 19-tiden idag, smart Maria, är slutsatsen att jag har lite svårt att gå och lägga mig i tid. Därför sitter jag och leker i photoshop så här på kvällskvisten (läs natten). Och har jättekul. Vilket gör att jag vill gå och sova ännu mindre. Mamma föreslog att jag skulle lägga mig och lösa soduko, en bättre idè än photoshop kanske... Men åå vad mycket man kan hitta på i det ovannämnda pogrammet. Se bara på bilden nedan. Nog finns det begränsningar i pogrammet och visst finns ibland en övertro över vad man kan fixa. När man är som jag, självlärd, infinner det sig ibland en viss frustration över att tanke och verklig handling inte alltid stämmer överens,  men nog öppnar det upp många nya dörrar och estetiska möjligheter.     

"Att visa på mönster ger en bättre förståelse för varför det blir som det blir. Att visa på mönster är att förenkla verkligheten. Det borde vara forskarens uppgift. Vårt gemensamma dilemma som forskare är att vi beskriver enkla saker på ett väldigt komplicerat sätt, när vi borde hitta enkla beskrivningar av komplicerade saker."
(Kjell Granström, professor i pedagogik, Forskning i fokus, nr. 15)


Jag vill också bli forskare.

Veckans fototriss är frost.

Visste ni förresten att när iskristallerna bildas, fixeras vattenmolekylerna alltid på samma sätt, dvs i en hexagon (sexkant)? Jag älskar formerna och när man tittar närmare på frost, snö och is hittar man helt otroliga mönster. Vackert som bara den.  

Robson Green som dr Tony Hill

Två uppdateringar på en dag! Wow. Nåja, efter lilla insikten och paniken över att det är skolstart imorgon passade det bra med en film med mycket action och mörker. "Max Payne" med Mark Wahlberg i huvudrollen var precis vad jag behövde.  Riktigt bra, riktigt mörk, härliga actionscener och på något sätt ändå gripande. Kan rekommenderas. Nu önskar jag bara att Mord i sinnet (Vire in blood) med dr Tony Hill (Robson Green) ska börja om. En väldigt bra brittisk kriminalserie som tidigare visades på söndagkvällar. Som det är nu får jag hålla till godo med "Bones" och "Cold case" och de är inte riktigt lika bra. Ajsingbajsing. 

Verkligheten kom ikapp mig med. Imorgon är det kursstart för A0009P och A0010P och jag har som vanligt ont i magen inför kursstarten. Sen kom insikten. Och jag fick ångest. Grym ångest. Kathleen och Annettes stämmor i "Det är över nuuuuu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig, det är över nuuuuu u.... " har jag förträngt så gott jag kunnat, men nu börjar det närma sig. Vi splittras. Mina vapendragare som jag i universitetets korridorer och iövrigt kan luta mig mot. Vi ska efter 2,5 år läsa olika kurser. Eller jag, som numera kallas "svikaren" ,har svängt om lite kurser för att universitetet inte kan planera. Detta innebär att jag ska läsa c-uppsatsen i vår, den uppsats som jag faktiskt sett fram emot, som ger mig lite utmaning iallafall. Jag måste alltså anstränga mig lite. Tyvärr går kurserna parallellt och jag kan inte fördjupa mig så mycket som jag skulle vilja. Handledare kan jag inte heller ha alltför mkt  tillit till. Jag har dock skaffat mig lite backups i min närhet som jag uppskattar så otroligt mycket och värnar om. Jag har klokt tänkt sprida ut er lite så att jag inte överröser er med allt. Metod, allmänn-ångesten, uppsats-innehåll, forsningsfrågor, slutsatser/resultat, grupparbete-ågren är bara några av de olika delarna som jag tänkt fördela lite. Jenny har redan tagit på sig att sitta med mig imorgon på lunchen på universitetet och dela min akuta kursstart-vånda, underbara underbaraste vän!!!! Jag gråter, jag reser mig och jag klarar mig. Jag vet. Men inte är det lättare för det.    
  

Jaja, jag vet att jag inte är den bästa på uppdateringar... Men här kära vänner, kommer ett inlägg som visar att jag lever iaf! Jag har haft några utomordentligt underbara, värdefulla lediga dagar där jag bara varit samt tagit tag i  källarstädningen/ansiktsbehandlingen/wii fit mm. Sen har jag även sett ofantligt många Weeds-avsnitt. Jag stödjer inte  gräsanvändning/försäljning men utöver det så tycker jag att serien är väldigt underhållande, ironisk rakt igenom och jag diggar Nancy, hon är min nya idol. Jag blir konstigt glad av den och skol- och existensångesten håller sig lite på avstånd. Jag har tappat lite mål och mening med en del, speciellt skolan, men jag fungerar så här, jag vet, och det är bara att stå ut. Jag tröstar mig med att jag ska fly till Iggejaur och försöka sätta c-uppsatsen så att den blir gjord iallafall. 

På tak om annat fick jag Hööks-tidningen före helgen och jag har suttit och drömt mig bort samt insett att om jag vore hästägare skulle jag vara deras bästa reflex-kund. Det skulle bli reflex-träns/grimma/ländtäcke/brösta/, senskydd/varseljacka, ja,jag och hästen skulle vara reflexiserade till 1000. Förutom alla reflexer skulle jag även köpa ett täcke till min framtida shettis, egentligen onödigt då jag vet att shettisar brukar klara sig mycket bra och oftast betydligt bättre än vad man tror, men det var ju bara sååå bedårande!! Är det ett regntäcke bara så kan det ju gå an.. Sen har jag även sett ut aggregat, en säkerhetsväst, samt ridhanskar. Nämnde jag att jag vill ha en egen häst??       

Bröderna D

Note for myself: under året lära mig att ta kort inomhus där jag dessutom ska fokusera på att:

1. Kolla ISO
2. Inte få gula bilder
3. Kontrollera skärpan mer än en gång

Mer fokus på inomhusbilder alltså! I Iggejaur prövade vi att ta lite ståkort på grabbarna, lite svårt med ljuset och sen hade jag återigen glömt att jag rattat upp ISO:n till 800 vilket gör bilderna lite brusiga. Jag slarvade också med skärpan så vissa bilder är mer oskarpa än andra...

Två bilder har jag dock kunnat photoshoppa upp lite, tröstar mig med att i litet bloggformat ser de inte såå brusiga och oskarpa ut. Vill dock lära mig mer och funderar starkt att tillsammans med Jenny försöka söka någon foto/photoshop-kurs framöver.  



Sötkillen   

Jag förundras över vilken människovärme och önskan att hjälpa till som finns "ute i bushen". Trots långa avstånd och avskildhet. Under nyårsafton var stormen som bekant inte att leka med, träd föll över vägar, elen försvann och det blåste riktigt friskt på sina ställen. När jag var ute med Dexter på gården i Iggejaur kom det förbi en karl med traktor som stannade och surrade lite. Han hade hört på radion att det fallit ett träd över vägen mellan Malmisjaur och det riktiga Iggejaur. Vårt sk Iggejaur heter egentligen Heden enligt kartan, men Iggejaurskylten har tidigare stått vid vårt hus pga rälsbussens station som ligger några kilometer bort och jag har svårt att bryta gamla vanor... Riktiga Iggejaur ligger några mil bort. Jag fick inte klart för mig var denna karl bodde, men iochmed att det är en mil till vår närmsta granne, antar jag att han bor någon mil från oss, dock vet jag inte åt vilket håll. Efter att ha hört på radion om trädblockeringen, hade han tagit sin traktor och motorsåg och givit sig iväg för att ta bort det. Vi snackar resväg, med traktor. På nyårsafton. I stormen. 

Det snöade lite lätt några minuter senare under nyårsafton och vips körde plogen förbi, två gånger. Idag knackade det på dörren och på bron stod en annan karl med ett kuvert i handen. Det var adresserat till mamma och var från telia. De hade fått det till riktiga Iggejaur och tänkte att det nog var vi som skulle ha det. Vi har varit i huset i två dagar. Det är inte ett året-runt-boende direkt. Imponerande och tänkvärt. 

Nyår 2008 förevigades i paradiset Iggejaur där Jenny, Robert, Diesel & Eskil gjorde oss sällskap. Lugn, ro, trevligt sällskap och frisk, lappländsk luft gjorde nyår 2008 till en av de allra bästa. Jag & jonas åkte upp dagen före och Jenny och Robert kom på nyårsafton. Det stormade rejält under natten till nyårsaftonen och elen kom och gick för att till sist försvinna helt. Vedspisen och värmeljusen kom till användning och medan stormen ven utanför så var det varmt och mysigt inne. Dexter hade väldans roligt när vi gick ut, allt som virvlade skulle jagas och han var verkligen i paradiset. Jenny och Robert gav sig iväg trots storm och nedfallna träd över vägen, rustade med yxa och såg utifall att. Jag var lite skrajsen men resan gick över förväntan och i efterhand är jag väldigt glad över att de kom sig iväg. Elen kom tillbaka på eftermiddagen och stormen bedarrade. Nyårsmiddagen var räddad!  



Efterrätten är som bekant mitt område och jag körde på ett säkert kort, vitchokladmousse med hallon och blåbär. Otroligt gott och "fräschigt". 



Det nya året skålades in vid tolvslaget och istället för raketer skickade vi upp "tepåsarna". Vi hade en helt fantastiskt stjärnhimmel att beskåda och vintergatan syntes hur tydligt som helst.  

  



Nyårdagen fick hundarna springa och busa hur mycket de ville, de vill säga rejält. Snödoppning slash grävning kan ev förklaras som favoriten och nedan syns Dissemannen i en snygg snö-pose.
 


Lite lydnad hanns också med...



Jag avslutar med andra ord det gamla året med underbart sällskap och inleder det nya med goda förhoppningar om ett gott 2009!