Snart åker Dexter och jag, Diesel och Jenny på jaktinternat i Pålkem (ödemarken).  Det ska bli så lärorikt att se alla hundar och förare och jag har sett fram emot det här länge. En intensivhelg med hund kan vara precis det jag och Dexter behöver. Vi har haft lite delade meningar om bl a vem som bestämmer och hur och vad belöning går ut på. Så långt är det inget problem egentligen, det är bara träna på och fortsätta jobba på kontakt och samarbete. Nonchalansbeteendet är dock lite svårare. Om det enbart var ett markeringsbeteende, skulle det vara så mycket lättare, nu beror det lite på situation, sinnesstämning och var i stressnivån han är. Efter mycket reflekterande och anammande av olika perspektiv har jag tillsammans med mitt bollplank Jenny kommit fram till att han 1. Blir nonchalant pg a självständighetsinviter och hanhundsbeteende, han är lite splittrad 2. Blir nonchalant pga stress, dvs de sk dexterrycken byts ut till nonchalans och blockering. Vi är båda stresskänsliga för nya miljöer, men vi tränar och kämpar på, lär oss allt eftersom och är alltid nya erfarenheter rikare. Jag lär mig läsa min hund och använda mitt kroppsspråk och Dexter får social träning, mental aktivering och göra det han älskar, att jobba. Att få alla delar och klicka är inte alltid lätt, men någon dag så... Därför känns den här kursen riktigt aktuell och meningsfull. En intensivkurs kan ev lösa upp lite knutar för både hund och förare, och kanske, kanske, vi kan rikta vårt fokus lite.   
 
För att inte tappa tron på min hund och vad han kan, lägger jag upp två filmer här i bloggen, utifall att vi inte fixar att visa någon apportering alls på kursen. Man vet aldrig. Filmerna visar en basicnivå och det är basic som ibland inte ens fungerar på kurs. Rätt vad det är går det klockrent. Och nästa gång går vi tillbaka till 0. Det är en balansggång för både mig och hund. Det blir ibland ett alltför stort glapp mellan vilken hund jag har hemma och vilken hund han är i andra situationer och det gäller att jag istället för att tänka och fastnar i frustrationen, anpassar mig och handlar. Jag vet ju att vi kan, och då är det så kul och lärorikt att se honom när han jobbar; rapp och samarbetsvillig. Det gäller bara att minska svängningarna mellan topparna och dalarna lite. Vi jobbar på helt enkelt, vore det alltför enkelt hade det inte varit roligt. Utmaningar är det som stärker och erfarenheterna berikar.          

Efter en helg i iggejaurs och reflektionens tecken kan jag nu konstatera att jag snart är färdig med min c-uppsats. Efter 5007011 genomläsningar och korrekturläsingar hittar jag fortfarande småfel som rättas till. När de rättats till, ja då har något annat i dokumentet ändrats, typ rubriker eller figurer och så är kedjerusningen igång igen. Så nu får det vara nog. En sista genomläsning, och sen iväg. Det får bli vad det blir. Så, med hjälp av underbara Fia och Anna har jag nu äntligen fått detta färdigställt!! TUSEN TACK för att ni har ställt upp!

Det har varit en resa och jag har äntligen fått utmana mig själv, mitt språk och mitt tänkande. Jag är glad över att jag fick vara själv. Jag vet ju att detta är precis min grej, varför har jag inte gjort det här tidigare för??  I efterhand valde jag precis rätt ämne där reflektionen både innehåller filosofiska och pedagogiska aspekter. Jag tänker bara på de som ska opponera och läsa, hur intresserade de är... stackare. Sen ska jag också överföra lite till mina kära vänner och bekanta, bara liiite.

Nu väntar bara opponeringen och sedan är det sommarlov i några dagar och sedan jobb på SCA. Äntligen kan jag börja släppa tankarna och börja jobba i trädgården lite.

Idag har det varit utställning i Sjulnäs. Jenny ställde broder D och kom riktigt bra till, slog några championathundar (bl a pappa Eskil) och var ytterst nära ett cert. Stort Grattis!





Robert ställde ut pappa Eskil och gjorde det med bravur!! Vi var imponerade!



Sen var min personliga favoritpinscher och snygging Hugin där och jag kunde inte låta bli att knäppa några kort. Skulle ha haft det andra objektivet för porträttfotona, men jaja, det kommer fler gånger förhoppningsvis (Ingela: *blink* *blink*). 

©Maria Bergström

Ja, vad gör man inte för att andas lite luft, få lite färg och orka med sista analysen om reflektionsmodellen? Man tar en whiteboardtavla från Biltema för 70 kr, ett gammalt bortglömt staffli från min konstnärliga period och en hund som ser lite uttråkad ut och vips var det enklare med analysen. Typ.   

Broder D på apporteringskurs förra året

Nu börjar det rulla igång med vårens hunderi-kurser. Apporteringskursens första träff inkluderar ett helt teoripass vilket jag ser fram emot. Ska bli kul att få insikt i både förhållningssätt, teoretiska implikationer (nä, jag är inte skadad av mitt rapportskrivande) och tips och trix. Alltid användbart, både för mig själv och Dexter. Nu kanske jag också kan börja sätta lite mer krav och mer ramar för min lille vän,vilket sannerligen behövs, och jag hoppas att vi kan komma mer till vår rätt nu när han är lite äldre och jag förhoppningsvis vågar mer. Det är en balansgång hela tiden, men ju mer jag lär känna och lär mig läsa min hund, desto mer utvecklas vi båda. Jag ser verkligen fram emot denna kurs och att vi har kommit med på en kurs med en av de bästa kursledarna (i mitt & Jennys tycke) gör att det känns ännu bättre. Det blir nog bra det här! 

Ps. Är det bra eller dåligt att inte ha träningsvärk efter ett dressyrpass med en PIGG och våryster Museau? Jag vet inte.. Parren får visa på lördag om jag är tränad eller inte... Ds 

    

Veckans fototriss: Så här ser det ut där jag är idag (Rosvik, Norrbotten):

Nästintill all snö är borta, bara några ynka snöhögar på sina ställen som snabbt smälter i solen.
Bäcken porlar som bara den
Det börjar knoppas på sina ställen
Skogen grönskar

Det är vår!!!

Så var årets spårpremiär äntligen här och jag och Fia la ett viltspår på förmiddagen en bit ovanför oss. Lite snö på sina ställen men inget som störde speciellt mycket.

Det är alltid en ära och läcker upplevelse att följa med Fia och Chappe i skogen. Fia i kjol och stövlar och Chappe´s energi, fokusering och lust i spåret är en fröjd att se. Det är bara att konstatera, Chappe är outstanding. Han fixade spåret galant och Fia kunde to m stoppa honom, be honom sätta sig ned och sedan fortsätta igen. Han var nogrann och om han någon gång tappade spåret jobbade han suveränt tills han hittade det igen, berömvärt!

Dexter fick från början nosa till sig uppsparken och började väldigt bra, men efter några meter vek han av från spåret och skulle markera nåt träd. Inte tolererbart och väldigt onödigt, varav jag sa ifrån ordentligt. Detta nonchalanta beteende var lite mot det han hade under anlagsprovet vilket jag inte accepterar. Lite tydligare ramar och mer fokuserad på uppgiften är önskvärt varav det ligger på mitt ansvar att få honom dit. Därefter fick han gå sida tillbaka till uppsparken och sedan börja om från början med lite tydligare anvisning och riktat mot vad det är han egentligen ska göra. Efter det gick han tydligt och klart på spåret med mycket beröm, fortfarande lite omständig ibland, men denna gång mer fokuserad och jobbade på mycket bra. Klart godkänt! Det är så kul att se när de jobbar och får mental aktivering såväl som fysisk och hur nöjda och stolta de blir när när de löst sin uppgift och kommer fram till belöningen (klöven). Stolta hundar och mattar med andra ord!       

I höstas röjde vi granar för fulla muggar, läs här, och nu var det äntligen dags att röja undan riset med en strålande majbrasa. Rikigt blött runtomkring, nästintill ingen blåst och långt från hus och omgiving gjorde att jag denna gång kunde njuta av brasan lite mer än vad jag annars brukar kunna göra. Tidigare år har jag mest sprungit omkring som ett jihu och en säkerhetsbitch utan dess like, även om de då också varit blött i markerna. Dock, min vana trogen finns alltid ett antal hinkar med vatten i runtomkring brasan...bättre att ta det säkra före det osäkra.

Kvällen började med kill-vrål i vardagsrummet då hockeymatchen pågick, Henke fick sig några påhopp av Mats och Jonas blev anklagad för färräderi. Så kan det gå. Därefter blev det grillning och en mycket god middag stod på agendan. Tyvärr blev inte min efterrätt så god som jag trodde, men det får jag ta igen nästa gång. Jenny, Robert och Fia slöt också upp och jag tackar för gott sällskap! Slänger in en bild på Robert vid brasan:


Tyvärr, trots ett mer ljuststarkt objektiv, blev många av porträttbilderna oskarpa..

Denna majbrasa var en av mina mest minnesvärda estetiska brasor och även om jag har STOR respekt för värme, eld och brasor, måste jag säga att det är en fantastisk kraft:


(Jonas fick test-photoshoppa denna bild som den "brandman Lundberg" han är)