I sommar har det luktat äckel päckel (läs kadaver) i en kurva i "min" skog där jag ofta brukar promenera/jogga. När jag nu börjar titta mig omkring upptäcker jag ett träd längre in i skogen där barken är bortriven och vid en närmare titt syns något som ser ut som rivmärken. Kanske älg som kliat hornen? Käkat lite bark? För någon dag sedan kände jag ett hundratalmeter från kurvan ytterligare ett "äckelpäckel-stråk" och jag börjar titta mig runtomkring. Samma här, ett träd lite längre in i skogen, barken är borta och även denna gång syns rispor. Dessa är också närmare backen och barken är borta mer oregelbundet.


Mobilkamera-bild

Rivmärkena påminner lite väl mycket om denna björnmarkering som jag hittade på nätet:




Den 2:a bilden är förstorad och således sämre bildkvalitè, men nog känns avståndet mellan märkena lite väl bekanta?


Mobilkamera-bild kraftigt förstorad även denna

Nu kan det mycket väl vara gamla markeringar alt älgspår, men det är rätt kul när man väl börjar titta sig omkring och hur man då märker mer och mer spår av naturen och dess invånare.

Nu lämnar jag snart vildmarken i underbara Iggejaur efter en behövlig helg. Ett lugn och en ro som bara Iggejaur kan erbjuda. Detta var även ett desperat försök att bli kvitt denna evighetsförkylning, årets nr II (inne på 4:e veckan). Receptet är en massa godis, god mat, plättar till frukost, vinglas vid elden på kvällen, lugna promenader i skog och mark och P4 på radion. Får se om det fungerar. Varken jag eller hunden vill hem, vilket underbart liv vi lever här! Hemma väntar teknik/ekonomi-helvetesveckan. Detta är schemat:

Tisdag: Kyltekniker på besök. Snygg och sexig karl, singel och i 30-årsåldern? Ja tack. Om inte, nej tack. Kylen står nu på +11°C och läker kondensvatten, om jag har otur blir det minus 4500kr i kassan. Så: nej tack.

Onsdag: "Hylan" åker in till bilverkstaden. Att åtgärda: Olja/oljefilter, det där durrande ljudet vid 70/80 km/h (Stag? Länkarm? Spindelled?), det där att bilen i regel tar tre gånger på sig vid start samt att jag upplever att jag måste ge mer och mer gaspådrag för att den ska gå jämnt. Snälla poppelisen, jag bara MÅSTE köra mellan 100-110km/h för då går bilen som bäst när jag kan gasa på lite....

Fredag: Bilen på bilbesiktning. Jag vill inte veta. Jag vill inte veta.

Någon dag under veckan ska datorn också få åka in på rehab hos Rex`s snälla husse. Lika bra att ta allt på en gång liksom.

Nu har finaste Museau (-92, e.Mustang, u. Musailima) åkt från Klumgården till sitt nya hem hos en duktig tjej i Luleå som kommer att ta väl hand om henne. Lastningen vi alla varit något nervösa för gick ok, ngt mindre än en timme och inget större bakslag. Museau är en speciell dam som hittat en plats i mitt hjärta och jag önskar henne allt gott framöver. Om jag någonsin skaffar mig en egen häst kommer det att vara Museau´s fina egenskaper jag kommer att leta efter.



Tack käre bror som stod ut med två något ofrivilliga, dästa och inte alltid alltför tacksamma modeller inför vår fotoshoot! Tack kära Susanne som även gjorde sitt bästa för att pigga upp både mig och hästen, du fick jobba lite :))

Ibland bara händer det...att man går över till den sidan resten av världen verkar socialisera sig i. Man kan inte alltid vara tvärsöver i allt bara för att.