Planeringen av min och min underbara underbaraste vän Susannes resa till Algarve och ridcentret Vale de Ferro började ganska direkt efter min och Sussis andra hästresa, resan till Malmö/Falsterbo och Falsterbo Horse Show förra sommaren. Jag hittade en annons från häst & ridsportresor (www.hastsportresor.se) i en av tidningarna på det dåvarande sommarjobbet och idèn om en lite längre hästresa tog form. Mixen av sol, bad och helpension på ridcentret i kombination med dressyrlektioner/uteritter i de Portugisiska bergen vid fina Algarvekusten tilltalade både mig och Susanne och den 15 maj var det äntligen dags. Fredagkvällen den 14:e anlände vi till Stockholm och tidigt, tidigt lördagmorgon tog vi oss vidare till Faro via flyg. Flygresan gick över förväntan för min del  och bara något lomhörd och utan dödsångest vid "öronsprängning" vid landning kunde jag andas ut. Vi landade i ett varmt men något blåsigt Portugal och vid flygplatsen blev vi hämtade av en chafför från ridcentret (kunde beställas innan till ett bra pris). Jag, Susanne och Anna från Stockholm blev varmt välkomnade och när vi installerat oss var det fritt att gå runt och titta på centret och de fina omgivningarna. Redan från början blev vi omhändertagna och det kändes hemtrevligt från första stund. Under eftermiddagen anlände även de två norskorna Jeanette och Sissel och vi kom att ha otroligt trevligt under vår tid på ridcentret.



Hela veckan serverades fräsch, vällagad och bra mat (mycket sallad och fisk) vilket passade mycket bra i värmen som kom under de närmaste dagarna. För mig som är vegetarian men äter fisk kändes det för det mesta helt rätt. Efter ett tag började vi (speciellt Susanne) dock längta efter lite mer kolhydrater men jag är ändå tacksam över den bra standarden vi trots allt hade, både i mat och boende. Under middagarna drack vi ett otroligt gott vin till självkostnadspris (en flaska 9,5 euro) och varje dag fick vi även en efterrätt efter middagen vilket uppskattades speciellt av den efterrättsälskande personen (=jag).




Omgivningarna var även de fantastiska med blomster och fina planteringar blandat med grusgångar och det något karga landskapet. Vi valde att åka i precis rätt tid, under veckan exploderade värmen och så även all grönska.



På ridcentret fanns även en väl uppskattad pool. Mellan ridtimmarna i sadeln och hästgoset i stallet var poolen en härlig avkoppling och också välkommen av de ömmande och ibland något stela ridmusklerna.




Så till det viktigaste: hästarna. Välutbildade, väl hanterade och omhändertagna och en filosofi som stämmer väl med min egen om hur jag skulle vilja ha det. Lusitanohingstarna vi bl a hade förmånen att rida under veckan var som lamm att hantera och otroligt gosiga och sociala.


En något trött Maria efter en lektion på dressyrhingsten Mar

Under veckan som gick fick vi förmånen att rida dressyr för bl a tyska Petra och jag har kommit hem med nya tankar, erfarenheter, fördjupad kunskap och även en del svar på frågor jag genom tiden funderat över men inte riktigt hittat förklaringar på. Petra förordade exempelvis det i mitt tycke viktigaste hos ryttaren, dvs höfterna och ryttarens mellandel. Jag uppskattade även vikten av att de utgick från hästen och dess rörelser. Sambandet mellan hästens höfter/bog och ryttarens höfter/axlar uttrycktes tydligt samt hur viktig ryttarens inverkan och sits påverkar hästens rörelser och de rörelser du vill rida. Det handlar om ren ridteknik vilket är något jag saknat under min egen aktiva ridtid. Jag har de senaste åren utvecklat min förmåga att på backen se och läsa både olika hästar och ryttarens påverkan men tappat känsla, styrka och teknik på hästryggen då jag varken ridit dressyr eller lektion på så länge, dvs knappt ridit alls. Även om jag inte överhuvudtaget fick till ridningen så som jag hade hoppats på och innerst inne kankse velat, har jag med mig mycket från dessa lektioner. Denna typ av ridning tilltalar mig liksom hästhanteringen; lätt kontakt med bettet, mycket kroppskontroll och känsla hos ryttaren.


Jag under en skrittpaus med hingsten Janota

De lusitanska hästarna är välbyggda med lätt för samling och känsliga för var ryttaren befinner sig. För mycket press resulterar i en överaktiv häst som lätt slår över mentalt. På så sätt är den typ av ridning som förordades lämplig för denna typ av häst. Under veckan fick de andra också pröva på andra typer av korsningar och hästtyper men riktlinjerna var desamma: lätt kontakt med bettet, tydliga och lätta hjälper och vikten av att ha en teori bakom den typ av rörelse du vill utföra.

Petras nackdel var kanske för mycket information på alltför kort tid (under en lektion skulle jag tänka på sammanlagt över 10 olika saker förutom rörelsen öppnan och känslan var jag hade hästen) vilket gjorde att tankeverksamheten och bara förmågan att ta in information (på ett annat språk dessutom) kortslöts. Det är dock tankar och en lära som tilltalar mig och min syn på ridning och detta utmanade min kunskap och således utveckling i ridlära samt känslan/kontrollen uppe på hästryggen. Jag är otroligt tacksam över både hästarna och ridlärare och att ha fått uppleva och erfara så enormt mycket på kort tid.  

Under veckan red vi en dressyrlektion samt en uteritt per dag (utom onsdagen då hästarna och vi hade ledigt vilket var ytterst välbehövligt). Uteritterna kom jag att uppskatta allt mer under veckans gång, ett litet andningshål från den något mer kravfyllda och innehållsmässigt rika och starka dressyren. Här kunde jag njuta av att bara sitta på hästryggen, surra (är jag bra på vilket de flesta runt omkring mig märkte..), ta del av underbar natur och bara vara. Rekreation och semester delux!



Då Portugal under två år härjades av stora skogsbränder (2003 & 2004 om jag minns rätt), är all vegetation ny och under uppbyggnad. Jag förvånades även över hur mycket som var likt här hemma, lavendel, vallmo, något som liknande midsommarblomster osv. Under uteritterna red vi omkring bland något smalare landsvägar samt klättrade i bergen där varje ritt varade i minst två timmar. Hästarna varierade i både ålder och utbildningsnivå, en av de grönare hästarna var rädd för bilar vilket kanske var mindre lyckat, men i övrigt var de stabila, trygga och bara positionerna i ledet var de rätta fungerade både skritt, trav och galopp mycket bra. Mitten av veckan var av det varmare slaget, under torsdagen uppmättes 34 grader i skuggan och då var jag ordentligt tagen av värmen. Vi skrek efter glass och vatten om man säger så.. Hästarna klarade dock värmen överraskande bra och ridläraren var noga med att återhämta och skritta mycket.      

Resans stora +

*Det goda och trivsamma sällskapet
*De fina hästarna och framförallt hästgosandet
*Välmående och välhanterade hästar
*Hästfilosofi i praktik
*All kunskap och nya infallsvinklar
*Mixen av avslappning/semester vid poolen och hästeriet
*Serverad frukost, lunch, middag
*De många goda fnitter- och skrattstunderna vi haft ihop
*Det otroligt fina vädret, strålande sol varje dag
*I överlag duktig personal
*Mina och Susannes reflektionsstunder innan sänggåendet
*Att vakna till hästgnägg
*Flygresorna som gick smidigt och väl över förväntan
*Min underbara vän som alltid finns där i vått och torrt, vad skulle jag göra utan dig?!!

Resans mindre bra stunder

*Min egen osäkerhet i dressyren och den press jag omotiverat lägger på mig själv
*Dålig sömn (kunde dock tas igen något under soldyrkandet vid poolen)
*Min förmåga att ta in alltför mycket intryck och därefter få hjärnsläpp som varar alltför länge
*Från början: språket. Detta lättade dock allteftersom och efter några dagar drömde jag på både engelska, svenska och norska. Dock känner jag av en viss begränsning när språket inte räcker till, surrig som jag är. Ridlärarna var dock bra på att både förklara och tydliggöra de engelska begreppen och speciellt hästtermerna vilket gjorde det hela betydligt enklare
*Hingstar som får stå inne alltför länge i boxar med enbart lite halm på cementgolv vilket resulterar i  bl a strålröta (bör nämnas att alla andra hästar går ute dygnet runt i väl tilltagna hagar)



De flesta kort jag lagt upp är fotograferade av mig eller Susanne (några ridbilder ställde underbara Sissel upp med att fota). Visst är det skillnad på kamera och kamera, de flesta bilderna är tagna med en vanlig kompakt digitalkamera. Fördelen är att den följer med överallt, går att filma med och inte är alltför dum i pixlar och kvalitè. Jag ångrar dock lite att jag inte fotograferade mer med system-digitalkameran, men samtidigt fanns det alltför mycket att uppleva i verkligheten istället för att fota.

Fler bilder och reseredogörelse finns på Susannes hemsida klumgarden.cybersite.se.