Nu är julhelgen över och snart väntar Iggejaur med nyårsfirande för hela slanten. Sitter i skrivande stund och försöker hitta en nyårsmeny för både oss vegetarianer och till dem av de mer köttätande slaget. Desserten är dock det bästa på nyår och jag har redan lagt beslag på både bestämmanderätt och utförande. Mer info kommer förhoppningsvis.

Efter en höst med både feber, hosta, förkylning, flunsa, extrem trötthet och magkatarr tyckte jag att det nu får vara nog med sjukdomar, stress och hemskheter. Trodde jag. Dock  verkar det nu vara djurens tur. Under Juniors 4 levnadsår har han inte varit sjuk 1 enda dag, han har aldrig haft en synlig skråma och han är alltid pigg och glad. Obbe däremot, ja, han har kostat lite som vi vet, men förutom hemska slaggis-bölder så..
 Det började med att Dexter nyste och fnyste, sen blev han frisk.  Nu verkar han ha ögoninflammation så jag ska till apoteket imorgon. Sen Dexters fnysningar slutade så tog katternas nysningar vid. Varje fönster är numera nersprayat med kattsnor och när de nyser tror man att det ska komma en katt flygande genom rummet. Väs-hostar gör de också. Dock äter de som vanligt, de sover lite mer men inget nämnvärt så jag hoppas att det snart går över. De är vaccinerade så förhoppningsvis blir det bara lite fnysande och nysande av det hela. Jag håller dock tummarna att Obbes sår på bakdelen nu ska läka som det ska och INTE rymma någon äcklig varböld, juletider samt många röda dagar bådar inte gott för ekonomin...

För övrigt så var mor och far och kollade läget i Iggejaur i helgen och när de styrde kosan mot Moskosel såg de en kungsörn som satt på en snöhög (eller såhär var det: pappa såg örnen sittandes på snöhögen, mamma såg när den flög). Jag säger då det fröken Pettersson; du sover inte under bilresan trots att du jobbat, (sova får du göra sen för sova och äta är ju typ det vi gör i Iggejaur), du håller erat nya teleobjektiv redo och har rätt inställning på kameran... Och jag, jag ser till att inte sova under bilresan (sova kan jag göra sedan för sova och äta är ju typ det vi gör i Iggejaur), jag håller kameran redo och har rätt inställning på kameran..

Två av följande bilder är snodda från Jennys blogg, på den första ser vi ng slags rovfågel, kortet är taget någon minut efter att vi studerat "the big bird" och jag i sista sekund kom på; "Men kameran Jenny! Jenny, ta kort!" Ser ni den?? Fågeln menar jag... Kortet därefter vet jag inte riktigt vad det ska föreställa, var det här renarna var?? Det sista kortet är taget av moi genom förarfönstret. Ser ni dem?? Bakdelarna på renarna som går in i det annalkande ljuset menar jag...



 

Tja si, en brunett och en blondin på roadtrip, kan det bli bättre? Resultatet ser ni ovan. Vi är grymma och vi vet om det!!!

Veckans tisdagstema julpynt blir en av mina årliga blomuppsättningar som jag brukar pyssla med, riktigt roligt att göra och billigare än att köpa färdiga.  

Vill passa på att tacka för alla fina kommentarer och jag fått under denna termin, en riktigt God Jul till er alla!

Veckans tisdagstema är röd och min kandelaber med röda ljus får representera färgen. Tyvärr verkar min kamera inte vara överrens med mitt minneskort och därför tjorvar det lite.  Hade lite andra ideèr och fotoexperiment på gång för att få lite julkänsla på bloggen, men teknikkrångel är inte att leka med...

Hund-tjejernas sedan länge planerade ost-& vin-kväll har äntligen blivit av. Succe är ordet och jag håller med Terese och Jenny (Sofia har ju ingen blogg än så länge, men jag tror att hon också är med på noterna), detta gör vi om!! Jag älskade Sofias vinkaraff som kom väl till pass under kvällen, jag tror att jag ätit min årsranson av morötter (& dipp) på en enda kväll, sällskapet var helt fantastiskt och kvällen avslutades med bra musik på krogen, kan det bli bättre?! Som sagt, ett lyckat recept.   

Idag har jag mest varit lite trött, ingen huvveiilta än så länge (kanske för att jag denna gång kom ihåg att dricka ordentligt med vatten i kombination med rödvinet..). Däremot känns det som att jag håller på att brinna upp, det enda jag vill göra är att lägga mig ute i snön, äta glass och sova. Det är såå varmt! Jonas har, lite ofrivilligt, fått sänka värmen här hemma, men det ser inte bättre ut för det, snön lockar fortfarande.. Min egenklimatanläggning håller på att ge upp tror jag. Kanske jag ska smyga ned i källaren och sänka värmen ytterligare..  

Trots att vi har en hund med extremt "se mig, hör mig"-behov så kan han ibland ge uppmärksamhet till någon annan. Så skapas ett ömsesidigt möte.

Hundarna har fått springa runt på ängen medans jag febrilt försökt passa på att ta några kort på Pappa Eskil. Tyvärr är det bara att konstatera att ljuset inte är det bästa den här årstiden, jag älskar julen men mitt fothjärta längtar till påsk och det underbara ljuset som brukar vara då. Nåja, det gäller att passa på när solen är framme och idag var det  inte såå dåligt ljus. Dock blir korten lite gryniga.

Hundarna de nosade upp älgskit, rullade i snön, grävde intensivt, sprang lite, ja, roade sig friskt med andra ord. Jag försökte få några foton på Pappa Eskil in action, men så fort jag hukade mig alt satte mig på knä för att få en bra bildvinkel, la sig söthunden ner. Men några bilder blev det iallafall.


Det är inte bara Dexter som ser galen ut när han rullar i snön. Sådan far, sådan son antar jag. Notera Dexter som hittat ett luktspår i bakgrunden, början på älgskitspåret tror jag.


Efter man har rullat sig måste man skaka på sig lite.




*kommentar överflödig*

Söta Pappa Eskil är här över helgen då Jenny och Robert är i storstan och röjer (nä, jag är INTE avis...). Under hans första dag oppa bergåsa har renarna bemödat sig igen på ett besök, dels uppe vid slakteriet längs våran skogspromenad och dels på vår äng. På ängen såg Pappa Eskil dem först när de nästan var utanför sikte, så brydd och uppmärksam var han.  Dexter såg dem relativt tidigt, men först efter att de börjat röra på sig. Under vår skogspromenad hade jag och ledar-sarven  ett ömsedigt möte då flocken stod på och bredvid skoterspåret. Jag jollrade lite, hade hundarna på varsin sida  (de skötte sig exemplariskt, imponerande) och sarven (med stora hornen) tittade på oss. Sen började han sakta och lugnt galoppera över skoterspåret och de andra renarna rasslade likt en renspann och följde med en bit in i skogen. Det var bara tomtens släde som saknades, annars hade det varit ett komplett jul-senario. Sagolikt.