Döm om min förvåning när jag tittade ut idag och såg en renskock på ängen! Jag räknade till ungefär 30 renar som stod i godan ro och krafsade lite, åt från majbrasan och knatade omkring. Dert var mysigt och rofyllt och de får gärna komma igen. Tänk vad underbart om man bara kunde byta ut renarna till hästar istället...

I övrigt har jag åkt på en seglivad flunsa (eller vad det nu är), och pigg och kry är väl det sista jag är just nu. Men det ska väl ge sig någongång och iochmed att jag inte kan röra på mig så mycket så har jag fått bort lite skola också, lagom till jullovet. Någonting gott ska väl detta ha med sig...

Denna bild får avsluta dagens inlägg, notera de två renarna i mitten som står så gulligt ihop. Bildernas kvalitet lämnar väl mycket att önska, det är en tung fototid just nu, men men...

Veckans fototriss är tema skräp och sopor. Fotona är ursprungligen fotgraferade för en power-pointpresentation där jag tillsammans med tre klasskamrater presenterade ett hållbar-utveckling-projekt mot förskolan som vi baserade vår B-uppsats på.

En bit in i skogen nära oss har det tidigare varit en soptipp vilket gör att vi kan hitta lite skräp då och då, ofta gammal plåt likt plåtburken ovan. Jag förundras varje gång över naturens förmåga och strategi att anpassa sig. Saken blir dock inte bättre av att vissa dumpar nytt skräp utan vare sig ansvar eller respekt gentemot naturen. Mjölkkartonger, stekpannor, kläder, skolböcker, you name it. Ett tidigare blogginlägg om skogen visar mina tankar om detta. Så ta hand om naturen, visa respekt och kom ihåg att naturen även inkluderar dig själv.

Världens bästa Rex är på kollo på bergåsa i helgen. Dexters uppfostrare, lekkompis och sällskap ska bo här i helgen då familjen Lind är på dop i Umeå. Bilderna i detta inlägg är tagna förra året i februari men idag har faktiskt någon centimeter snö landat på backen och hunden (och matte) var lycklig imorse över det lilla vita. Det är något speciellt med nysnö, så är det bara. Hoppas nu bara att "det lilla vita äcklet" som Jonas säger håller sig på backen och inte övergår i bara is. Hellre några minusgrader och snö än plusgrader, snömodd och is. Det tummar vi på, vädergudarna och jag! 

 


   

Jag har blivit utmanad av Kathleen och ska berätta sju saker om mig själv.

Reglerna är: Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana fem personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att det har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras bloggar.

1. Jag har själv installerat extraljusen på min bil  (efter att vissa andra gett upp *blink blink*)
2. Jag har en förmåga att läsa och förstå snabbt och är grym på att se helheter och "ur andra perspektiv" (sen var det det där att minnas dem också...)
3. När jag börjar på något nytt eller okänt så är jag fruktansvärt dålig, men jag brukar ta mig och när jag specialiserat mig på något brukar det bli väldigt bra
4. Är otroligt osocial emellanåt, blir trött på allt vad människor heter och vill bara dra mig undan i skog och mark och bara vara jag
5. Kan vara envis till tusen på gott och ont
6. Är sämst på kallprat och vill helst bara gå och gömma mig, något som oftast inte syns utifrån
7. Är ett godis-och glassmonster

Puh! Inte lätt detta inte! Jag utmanar i min tur Kristine, Jenny och Johanna (det är bara deras bloggadresser jag har :))

Veckans fototriss är dagsfärska bilder som visar " så här ser det ut där jag är idag". Mitt bidrag visar mitt favoritställe, dvs hemma hos oss på gården. Ute är det grått, varmt (jag som precis vant mig vid kylan..) och den lilla vita snön som vi haft nu i några dar försvann tyvärr igår med regnet. Jag har med flit lekt lite i photoshop och försökt förstärka den gamla känslan i fotona då det ursprungligen är min farfars far som på början av 1900-talet efter hemmanets styckning tilldelades skiftet och byggde huset.

Det har varit väldans tomt, lugnt och alldeles för tyst på bergåsa de senaste tre veckorna. Dexter har varit på "Kollo" hos snälla Henke i stan på veckodagarna då jag har tre veckors praktik i Sjulsmark. Vi är nu inne på den sista veckan på praktiken så snart är det full rulle här på Bergåsa igen, och ja, jag längtar. Det är både och, det känns verkligen synd att praktiken snart är slut, har verkligen varit på ett toppenställe med helt fantastiska barn, men det känns skönt att kunna sova lite längre på mornarna och att ha Dexter nära :). Det är så tomt när det bara är jag, Jonas och katterna här. Tänk vad man vänjer sig fort vid att ha alla samlade runtomkring en. Jag brukade säga när vi skaffade Obbe att han var den pusselbit som saknats ända sen jag flyttade hemifrån. Jag är uppvuxen med katt och har alltid haft Bertil som han hette som sällskap. Såsmånigom blev det en katt till och sedan en hund.. dvs mer pusselbitar föll på plats. Den enda stora pusselbiten jag har kvar och som fortfarande saknas oerhört mycket hos mig är den där hästen som jag har varit redo för de senaste 12 åren.. och det verkar inte som att längtan stillas under åren, snarare tvärtom..