Veckans Fototriss är tema mjukt. I min omvärld finns det inte mycket som slår den mjuka pälsen på katten eller Dexters öron, vilket denna vecka får symbolisera mjukt. Den utslagna maskrosens fröställning är mjuk, lätt och fri. Tänk känslan från barnsben när man blåste på maskrosen och fröna spreds fritt med vinden. Underbart.  

Ja, våra aningar hade vi allt men vi kunde ju inte helt säkert veta.. Lilla Sofis dop blev ihopslaget med ett bröllop och vackra Johanna och Jonny slog två flugor i en smäll. Eller tja, kanske tre då de lurade Jonas (återigen) att de hade en till liten bebis på g. Jonas går på det varje gång.

Dopet slash bröllopet var jättefint, jag kom på mig själv att bara sitta och le i kyrkan (samt gråta en skvätt, fast av glädje förstås). På Johanna och Jonny-vis lyckades de hålla ihop allt och  inte försäga sig (nästan) för att kunna göra bröllopet/dopet till sitt alldeles egna. Det var mycket lyckat och jag kommer aldrig att glömma Johannas insikt som kom precis innan vi skulle åka hem på kvällen... "Oj, tänk att jag har gift mig idag" Sedan tittade hon bara på Jonny som frågade varför hon tittade så konstigt på honom. Han undrade om han hade något i ansiktet, typ tårta eller nåt. Vi andra fick fylla i att Johanna bara fått en insikt i om att hon faktiskt gift sig under dagen.

Lilla Sofis dop-present från oss var det fina tussilagosmycket och precis som det står runtom fyrklövern på smycket (lycka, glädje, kärlek) önskar jag familjen Blylod/Grankvist all lycka, glädje och kärlek. Älskade vän, tack för att jag fick dela denna dag tillsammans med er!

Jodå.För någon dag sedan var det dags för arttentan och jag kan väl inte annat än säga att det gick bra. Dock var den kanske lite föör  förenklad med tanke på att vi fått 116 stycken arter att träna in. Provet hade 20 arter där läraren dessutom visade och repeterade ett flertal av dem innan vi fick gå rundan där han hade satt ut nummerskyltar vid de olika växterna. Jag var inte den enda med full pott om jag säger så. Jag hoppas dock att jag kommer att minnas några av artnamnen även senare då det känns kul att kunna lite artnamn och dessutom känna igen dem. Det kommer nog också att kännas lite tomt att inte leta arter på mina och Dexters prommisar och det största saknaden är nog att kameran inte får jobba lika mycket. Men jag kan ju alltid uppdatera pixboxen iallafall.. Gör min egen flora lixom... 

Iochmed att vi bor på ett berg (därav namnet bergåsa) finns det också orm. På vår gård har vi igelkotten Iggi och en massa myror som förhoppningsvis håller ormarna borta, men varje gång jag och Dexter går ut i skogen finns min behållare med kortisontabletter med. I skafferiet finns även för katterna utifall att. Jag har själv aldrig sett en orm här, men vet att det finns. För någon vecka sedan hittade jag en död en, jag döpte den till Assar. Den låg på en stubbe och såg ganska liten ut. Och fastän jag vet att den idag är stendöd, var jag ändå döförsiktig när jag skulle ta kort. RESPEKT.

Under dagens skogspromenaden mötte vi även denna..

  

Om ormen kändes liten så var den här stor. Men karln som körde "besten" var trevlig och vi surrade om björn, jakt och om Dexter som var allmänt busig och i gasen. För Dexter var det perfekt miljöträning. Därefter gick jag och Dexter till myren. På bilden nedan råkade jag ha en liten fel inställning men på nåt sätt gillar jag ändå bilden.

 

Pga älgjakten har Dexter fått ett markeringstäcke som gör att han syns. Praktiker som jag är, tyckte jag att det var lite onödigt att köpa ett markeringstäcke som inte har någon reflex och på så sätt syns i mörker.  Därför fixade jag reflexen själv.

 

Idag var det dags att ta upp potatisen. När jag var liten hade farmor och farfar två stora potatisland på ängen där  jag som liten hjälpte till att både sätta och ta upp potatis. Jag tyckte det var kul (eller så tyckter jag bara det i efterhand, vet inte riktigt). Jag skrattade gott åt min bror när jag för något år sedan tittade på filmer från när jag och Anders var små (det skiljer dock 7 år mellan mig och min bror, så man kanske kan säga att Anders var liten iallafall). Vi pulade på och tog upp potatis, min bror som då kan ha varit kring 6 (?)år, stod och tittade på och sa ursch åt allting. Mamma gav honom en potatis som han skulle lägga i hinken, men Anders han skrek, hurvades i hela kroppen och avslutade med ett...URSCH.

Det roliga är att jag inte tycker om potatis. Jag är uppvuxen på potatis och har väl kanske förätit mig på det, jag vet inte, men om det vore så borde pappa och mamma också vara less för lääänge sedan. Det enda jag kan tycka är gott är de små "färsk-päron" med mycket smör på. En till födel är att man slipper skala dem.

När farmor och farfar blev för gamla för de stora potatislanden, hade farmor ett litet land närmare huset. Det lilla landet finns kvar och jag försöker mig på att odla lite smått och gott. Och fastän jag inte är så fan av just potatis så hör det till med några potatisar i landet också. Förutom potatis blir det också ärtskidor som syns på bilden ovan, morötter och i landet finns numera även några jordgubbsplantor. I år slog jag till och odlade spenat, de blev jättefina men har nu växt sig stora och gängliga, plus att de blommat lite, för precis som salladen förra året så glömde jag bort att ta in och äta dem. Morötterna är dock storfavoriten. Tyvärr blev det alltför få i år, men ack så små och goda. Ärtskidorna knogar på och kommer då och då. Och idag blev det "färsk-päron" till middag. Med mycket champinjon-/kantarell-cremefraiche på quornbitarna, mycket smör, lite majs och såna där harrysar (haricots verts). Det känns bra att äta det man odlat själv. Och ganska gott blev det också. Men jag skulle ha varit snålare och mer ransonerbar med morötterna.. Det hade varit gott till potatisen idag. Närsta år får det bli fler har jag bestämt.

Vilket ljus! Jag älskar hösten!



Måste bara lägga in en bild på snusläppen också...

Under en biologilektion fick vi i uppdrag att ta hand om en okänd gäst. Vi fick en plastskål (Jenny, vad hette en sån nu igen??) där vi lade ett papper, några havregryn och så..  en  larv. Sedan brände vi några hål i locket på plastburken och tejpade igen skarven på burken, med mycket tejp. Annette, en av de bästaste klasskompisarna, är allergisk och kan på så sätt inte ha några husdjur och  tog därför på sig att ta hand om lille Orvar, dvs larven. Han bor nu hos Annette och Krille i Lillpite där han enligt uppgift mår sisådär. Ibland undrar hon om han är död, men så rör han på sig lite, lite, så han lever nog. Vi har inte fått reda på vad det är för okänd gäst vi fått, men efter lite googlande ser det misstänkt ut som en mjölmask. Googlandet och åsynen av larver fick mig att minnas mitt "skafferi-trauma". För några år sedan, på den tiden vi bodde på Aronsgatan, var jag ensam hemma och hade planerat en Maria-myskväll med film och popcorn. Jag söker igenom skafferiet efter popcorn och sedan.. sedan bryter paniken ut. Något svart rör sig mellan paketen med havregryn och mjöl och jag minns det så väl. Det såg ut som en halv skalbagge med en svans som slingrade sig och jag, jag skrek. Jonas var på väktarutbildning i Stockholm, dvs han kunde inte hjälpa sin hysteriska sambo speciellt mycket. Mamma och pappa var på fest i Rosvik men var på väg hem och kring 23.30 kom de och hjälpte mig att städa ur skafferiet och lägenheten. Underbara, underbara mamma och pappa. Vi hittade inga djur i varken mjölpaket eller havregryn men på golvet fann vi en del små, små larver och en del larv-skal. Fläskängar fick vi senare veta att de hette. Vi hittade senare mera larver bakom spisen och i en garderob. Enligt anticimex finns de ofta i äldre hus i gamla getingbon eller liknade och på hösten eller när det tar slut mat söker de sig vidare. De kan komma in bl a genom ventiler och följer lampsladdar osv i taket. De växer i samband med tillgången på mat och ömsar skinn i den takt de växer. Till sist blir det en skalbagge. Tydligen jättevanliga. Jag öppnade inte skafferiet på en vecka. Och fortfarande när jag ska äta havregrynsgröt, eller när jag söker något i skafferiet, eller när jag öppnar mjölpaketet, är det med viss spänning. Trots så många år. Så det där med biolog känns alltmer avlägset. Kan man inte bara läsa om dem? De är jättefiffiga och intressanta så länge jag inte behöver se dem.

Men peppar, peppar, inga larver än så länge. Förutom Orvar då. Men han huserar hos Annette och är halvdöd. Och instängd i en väl igentejpad burk. Det känns bra.

Lilla Dexter D var i behov av en liten trimning och som vanligt har jag egentligen inte en aning om hur man trimmar, men vi har bra saxar och jag tar lite här och lite där och så blir det vad det blir. På den övre bilden syns en otrimmad Dexan som dessutom blundar men det är en annan historia. På nedre bilden syns en lite mer trimmad vovve, dock står han i höggräs av en anledning.

 

Den anledningen heter "jag får ryck på ängen när Maria ska fota så jag springer i någon röd slags lera", tja ni kan räkna ut resten..



Detta var tisdagens bedrift. Dagens bedrift var lite mer konditionsartad där min dag startades på Bälingeberget där vi hade en exkursion med våra lärare Anna och Gunnar där bl a lite arter presenterades. Tänk vad härligt det kunde vara om fler lektioner kunde utföras på detta sätt; att kunna andas lite, få gå uppför och nedför ett berg och samtidigt lära sig intressanta saker. Tja, jag kanske skulle ha blivit biolog istället. Men det faller nog på insektsbiten tror jag..
Kom hem redan kring 13.30 och gick direkt ut på en skogsprommis med Dexter då Jonas var tvungen att åka och jobba. När jag kommit en bit insåg jag att jag inte fått någon bra bild på en vitmossa till min artlista . Så det blev en till prommis in i skogen. Dock hittade jag inte en vitmossa någonstans och efter att ha tittat igenom bilderna och ätit en bit mat kom jag på att vi faktiskt har en liten myr i skogen och där finns det kanske en och annan art. Cykeln åkte fram och jag och Dexter tog än en gång en långtur i skogen. Väl framme så händer det typiska..batteriet till kameran tar slut.. Men vitmossa fanns det iallafall. Samt en annan trevlig växt som liknar den jag har i rabatten som inhandlades för 69 kr på granngården. Hmm.. Nu sover dexter sött och katterna likaså, dock var det ju inte meningen att data-väskan skulle användas till sovplats. Av BÅDA katterna.

..men nej, jag gjorde inte det! Underbara underbaraste Scorett-stövlarna i fiiina lyxiga kartongen finns i min ägo!! Tack Jenny och Robert är allt jag kan få fram mellan tårarna, TACK!  

..när det finns roligare saker att göra?? Leka i photoshop tillexempel. Eller fotografera. Eller trimma hunden. Eller gå ut i skogen. Eller plantera blommor. Eller spela tv-spel. Eller surfa. Eller...

Under lördagen var jag och kära mor hos Johanna och klädde om hennes fina tradera-fynd. Det var ett pillrigt och stundtals tålamodskrävande arbete men oh så snyggt det blev! Johannas tyg från Cecilia Hall (från åhlens) passade perfekt till de rödmålade stolarna. Stoltapetseringen avslutades med trevligt sällskap och god middag på Thai garden.
  
På bilden nedan är Johanna och mamma koncentrerade på att ta bort ett av dessa stift som hade en förmåga att hamna lite knasigt ibland. Mamma står med hammaren i högsta hugg och Johanna försöker ta bort ett stift med en tång. Blir lite irriterad över de skarpa skuggorna på bilden, skuggor kan man leka med och ta helt underbara kort, men ibland blir skuggorna bara så fel. Och inte kan jag nog mycket om photoshop heller för att kunna lindra dem. Jaja, allt behöver kanske inte vara perfekt alltid.

Idag är det käraste broders födelsedag, datumet till trots (11:e september lär nog alltid vara förknippat med World Trade Center och Anna Lindh). Efter en bilbesiktning som inte gick så bra styrde jag kosan till djupviken och väckte födelsedagsbarnet med en "ja må han leva". Konstaterade att det är x antal år sedan jag uppvaktade min bror på morgonen (morgon och morgon, klockan var faktiskt 11...), x antal år går fort.

Sedan åkte jag och Dexter vidare till Jenny och Robban där jag och Jenny for ut till pitholm någonstans och la varsitt  spår till bröderna D. Då jag blivit liiite engagerad i mitt art-projekt (se förra inlägget) tyckte jag att vi sedan kunde åka till någon myrmark för att hitta skvattram och Jenny, ja hon hängde på och blev ganska art-biten hon också. Man blir som man umgås har jag hört... Grabbarna grus, de sprang, sprang, busade och busade lite till och jag och Jenny strosade på. 45 minuter (som promenaden skulle ta)  blev till några timmar och vi insåg senare att vi varit igång i närapå fyra timmar. Och har man varit igång ett tag så ser man sedan ut såhär:





Innan såg det ut såhär:





 
På nedre bilden syns Dexters "överslagsanfall" och Disse har nu börjat lära sig att stå still och vänta ut Dexter tills han är färdig. Diesel får också såna här "ryck", vanligt bland golden har jag hört, men Dexter har sin egen lilla teori om att man springer i cirklar och springer fort, fort med raka framben och studsande bakben, då förvillar man "motståndaren". Har tidigare fungerat på Brodern men han börjar lära sig och inser att det är bättre att vänta ut. Tyvärr räckte objektivets zoom inte riktigt till varav bröderna D ser ut som två prickar, men vad gör man??

 

Myrmarken, skvattram och spårningen då? Jodå, Jenny hon hittade både till myren och hem från myren, jag hittade skvattram, renfana och en massa nya arter jag fört över till min "bildbank" och spårningen gick också väldigt bra, trots skymning och Dexters osäkerhet vid mörker. Nyttigt värre. Nu är det en trött vovve som ligger bredvid fötterna, en trött sambo som precis kommit hem från jobbet och en trött Maria som nu ska göra kväll och se fram emot den helg som snaart är här.

Nej, jag har inte dött, det har bara varit lite att göra för Malaria den senaste veckan :). Just nu är det detta som upptar min tid. Vi har fått 116 st artnamn vi ska kunna till en arttenta i skolan och varför inte då förena nytta med nöje och jobba lite med kameran SAMTIDIGT som jag pluggar?? En mkt bra idè tyckter jag och dessutom riktigt roligt. Nu kommer jag inte att ta kort på 116 st arter, men de jag hittar lägger jag upp på pixbox. 

  

Förutom det lilla projektet med arterna har vi hunnit gratta pappa i helgen, köpt en grill som nu ska tjäras, varit till luleå och gjort en del inköp (se bilder nedan) osv osv. Nu känns det iallafall som att vårat grillprojekt kommit igång lite, på fredag ska Jonas och svärfar åka och köpa plattor plus sand och förhoppningsvis blir plattorna lagda i helgen.  

 
www.scorett.se


www.markslojd.se

Stolpen vi köpt kom från ringus,står det iallafall på förpackningen, men söker man på nätet har ringus kommer markslöjds hemsida upp så jag antar att vi har köpt en liknande som på bilden ovan.
 
På återseende!
  

Tänk att något vi gruvat oss för i över ett år bara tar drygt tre timmar att utföra. På övervåningen har vi en kallvinda på några ynka kvadrat som passar perfekt som ett litet förråds-utrymme. Detta förrådsutrymme har den sista tiden fingerat som ett NEJ! ÖPPNA INTE DÖRREN! Det är stööökiiigt och det raaaasar... Under ett höst-rensningsryck har det nu sorterats, planerats och stökats om därinne och Ikeas förvaringssaker har fått komma till sin rätt. Vi hittar nu de saker vi behöver och vi behöver inte gruva för att sätta in exempelvis sommarens kläder.

Nedan följer före-efterbilder och trots att det inte är de bästa korten ser man lite skillnad iallafall. På före-bilden kunde vi inte ens öppna dörren ordentligt, det kan vi nu.

Före


Efter

Bild: Agne Bergström

I lördags var jag och Jonas tillsammans med Jenny och Robert och hälsade på Dexters kennel i Selet. De hade valpar som snart skulle iväg till sina nya hem och självklart passade vi på att gosa lite med dem. Jonas blev riktigt överförtjust i Birgers och Elisabeths valp Lova, dvs den som skulle stanna kvar på kenneln. Som vanligt älskade valparna Jonas händer och en gång blev det tillochmed smågnabb bland syskonen om vem som skulle äta på dem... Tänk att Diesel och Dexter har varit såhär små!!

Själv tyckte jag att valparna var HELT underbara men minns samtidigt hur jobbigt det var att "vara med valp". Från att ha varit skengravid och gått igenom alla graviditens stadier (vännerna J och M var gravida under denna tid och tja, kan man synka mens så kan man synka graviditet, åtminstone var det nog det kroppen gick efter), till att gå igenom nyblivna matte-stadiet. En hel sommar var jag valpledig vilket var urskönt, min bästa sommar på många år. Dock blev man pink-bajs-fixerad (har du bajsat än, oj, nu är det dags för att gå ut och pinka, nämen pinka då, jaha, nähä, jaaa bra killen), man var tvungen att hela tiden hålla koll på vad som stoppades i munnen (jag lider fortfarande av sock- och svampskräck), allt skulle tuggas på, ett nej? vad betyder det?, ut på nätterna när tänderna började komma för då vart det knasigt i magen osv. Det känns skönt att Dexter nu är så pass stor att det för det mesta räcker med ett NEJ, HITÅT, STANNA, FOT osv och han gör sakerna direkt. Jag kan numera lita (återigen för det mesta ;))på honom att han stannar på gården och att han kommer när jag ropar. Han äter inte sockar och har hitills inte ens luktat på någon svamp. Lillkillen börjar bli stor och det känns helt ok. Nu är han 1,5 år och tonårstrotsen börjar lägga sig lite för ett tag iaf. Förhoppningsvis fortsätter han att ha den energi han har och den charmen han utstrålar, vi skaffade trots allt inte en soffhund utan en aktiv golden och jag hoppas att han kan bibehålla detta. Tonåring, tja, det lär han väl vara tills han är tre, men om man jämför med de framtida eventuella barnens tonår borde det vara lättare med hundens...

Nedan kommer lite bilder från valpbesöket...

 

Skogen är för mig en plats där jag kan komma nära mig själv, jag kan slappna av, jag får andas och jag får ro. Skogen sköter sig själv, även om människans inblandning alltid blir påtaglig och gör sig påmind iochmed att människan brukat och format landskapet på ett eller annat sätt, avverkat/planterat skog, sprängt sten, gjort en stig, plockat blåbär osv . Men skogen har också sin egen gång och mossor, lingonris, svampar, ja allt anpassar, reparerar, formar och bildar sig ett eget liv, men kretsloppet måste finnas och det måste gå runt. Skogen tål att jag går på stigen och den tål att jag plockar dess bär. Den anpassar sig efter människan, finner nya vägar och således även sitt eget liv så länge kretsloppet förblir slutet. Ändras något i kretsloppet måste skogen ändra sin väg och sitt liv vilket påverkar och får konsekvenser för allt levande runtomkring.   

Respekt för skogen och dess underbara, egna värld eftersökes och jag har en inre önskan om att denna respekt följaktligen även medför ett eget ansvar. Dvs ta hand om skogen och dess nästintill obegränsade resurser, ta ditt eget ansvar.      

Vill efter lördagens party, som  förövrigt var klockren, bara hänvisa till kära vännen Jenny som i ett inlägg för ng månad sedan beskrev vår utekväll såhär; "Med mat i magen och det mesta sminket där det skulle så öppnade vi oss en vinflaska. Vi kom till så mkt insikt under kvällen att det var skrämmande. Alla kloka och visa ord borde vi ha spelat in, nu när minnet sviker oss lite. Jag älskar dessa gånger då vi bara kan prata, prata och prata. Man får ventilera och analysera och framförallt skratta magen av sig. Att man kan spilla så mkt, med så lite i glaset är riktigt imponerande !!" . Framförallt den sista meningen var just då tillägnad mig, men jag undrar om inte Fröken Pettersson börjar komma ikapp ;). Bilden är dessutom tagen av ovan nämnda person efter något vinglas och jag kunde inte låta bli att leka lite i photoshop. Bilden samt detta inlägg sammanfattar lördagens ute-kväll som avslutades med lite mariiska (dvs mitt försök att prata pite-bondska) och vegmål på Max. Söndagen bör vi dock inte gå in på ;).