Susanne och Paparazzi


Märks det på mina inläggs kontinuitet att skolan har börjat om igen?? Kanske det kanske...

Oppa bergåsa råder det för närvarande vattenbrist. I den gamla, grävda brunnen är det helt slut. Kaputt. Finito. Lite skrämmande. Vi har inte använt mer vatten än vanligt och när farmor och farfar bodde här hände det att det ibland tog slut, men detta var då på våren. Vi har som tur är en nyare, lite mindre extrabrunn på gården, men som vanligt fungerar inte saker bara sådär. Först var det en ventil som behövde bytas. När den var bytt av min käre pappa (vad skulle jag göra utan dig??), kom nästa problem. I brunnen. Eller i själva röret, nere i brunnen. Och därav har vi nu varit utan vatten i närmare en och en halv vecka. Jag konkar därmed vattendunkar, duschar hos mor och far och slår regnvatten i toaletten. Nästan som förr alltså! Så om ni ser mig; lite sliten, lite tärd och lite lagomt oduschad, döm mig inte. Hav förtröstan. Det kommer bättre tider. Jag håller tummarna för att grundvattnet rinner tillbaka i brunnen, att det regnar några dagar i sträck och därmed fylls på ännu mer. Förhoppningsvis. Och att pappa inte trillar i brunnen när han ska fixa röret. Och att mamma inte blir alltför irriterad på mig när hon inser HUR mycket jag tvättat och torkrumlat hos dem. Dexter och Rex hade löss för någon vecka sedan (troligtvis ekorrloppor), det krävdes lite Frontline  samt en liten grundsanering här hemma för att bli av med kräken... Självklart innebar grundsaneringen en hel del tvätt...

Dans är väl inte mitt starkaste ämne, främst kanske för att jag är osmidig och stel, dock har jag "hittat" ett efterlängtat återseende i "So you think you can dance". Tyvärr slungades jag direkt in i finalen då jag totalt missat att det ens har gått på tv, och har således denna säsong bara sett två avsnitt. Men å andra sidan, vilken final! Jag har skrattat, gråtit, fascinerats och imponerats av styrkan, rörelserna, musiken och de underbara dansarna och koreograferna som pressas till, i mitt tycke, det yttersta. Här visar jag således några småsnuttar av mina favoritdanser från finalen, och orkar ni bara se en, se då "Addiction" med Kayla och Kupono ovan, sätt markören vid till 1.10, det är då dansen börjar. Jag fascineras och berörs djupt av det mörka i Mia Michels koreografi där desperation, den fria viljan, makten och styrkan återspeglas i dansen. Amazing.

Vinnaren denna säsong blev Jeanine Mason och klippet nedan visar finalsolot. Jag imponeras av hennes styrka och kroppskontroll, speciellt i piruetten (eller vad den nu heter).



Vad jag också finner intressant och som även binder samman koreografin och dansen, är musiken och hur väl koreograferna hittar rätt. Klippet nedan visar Jeanine och Phillip's hiphop-nummer som speglas av musiken i ren perfektionism.