Det är alltid lätt att skylla på någon annan när det inte går som man tänkt sig, vill eller drömmer om. Finns det inte någon annan kan man alltid skylla på omständigheter och olika faktorer. Allra enklast är det svart/vita tänkandet där sanningen ÄR. Den regerar. Tänk så lätt allt vore då. Men ack så svart. Eller vitt om man ser det så. Inga olikheter, inga kontraster, inga zooner, inga perspektiv. Ingen utveckling. Och allra helst; ingen självinsikt. Eller chans till förändring. Till något bättre. Eller bara annorlunda. Eller för någon annan. Eller för dig själv. 

I veckan har jag varit på utbildning i 2 dagar i Umeå tillsammans med den bästa arbetsgivaren och de bästa arbetskollegorna. Riktigt god mat/dessert på en italiensk resturang, boende på Stora Hotellet i Umeå, gott sällskap, lite shopping  och en inspirerande föreläsning med Vea Vecchi (Kreativitet faller inte från himlen) stod på agendan. Inspirerad av Hotellets goda frukostvåfflor blev därför dessa en del av dagens söndagsfrukost. Helglyx sådär i valtider.

För övrigt har jag varit en av de 2,2 miljoner svenskar som hitills förtidsröstat, välkomnar den fria möjligheten och det ska bli intressant att se vad resultatet blir. Nya tider ger nya förändringar och valet att kunna påverka och rätten till detta är för mig en självklarhet. Däremot har jag som vanligt svårt till att bara se till ett enkelt val, jag lägger kanske in alltför mycket i det komplexa och även i en kontext, dvs sammanhang. Vad styr våra val, erfarenheter, påverkan, bakomliggande faktorer, meningen och strukturen bakom dessa politiska åtaganden och vad som i slutändan påverkar både den enskilde och ett helt samhälle? Jag tänker ex ekonomi, den enskildes makt och vilja, den enskildes utgångspunkt; dvs den egna situationen denna befinner sig i, vilken påverkan utifrån vi får som vi inte är medvetna om och inte heller kan inverka på samt strukturer och strategier i ett socialt samhälle och i ett leverne. Återstår alltså att se vad som händer sedan, men människan och dess omgivning är komplex, så är det bara. Och vissa kanske tänker mer än andra ;)  

Jag tar tillbaka vad jag skrev i förra inlägget om trevliga husdjur. De ska dö.

För något år sedan klättrade jag uppför stegen, pinne för pinne, darrandes och med RADAR i högsta hugg. Jag hittade ingångshålet i väggen och tömde Radarflaskan rakt av. Det var då.

I år har jag troligtvis blivit med bin. Mycket trevligare husdjur än dessa eländiga getingar. Bina verkar inte alls intresserade av varken mig eller att komma in i huset (förutom då vid taket där de har sitt bo). Dörren kan stå öppen, de har sitt bo rakt ovanför men ingen vill ens in och kika. De surrar och vimlar vid taknocken och de lever ett hektiskt liv men de flyger aldrig nära, det är snarare ganska rofyllt att sitta och titta på när de flyger och samlas i sitt bo. De är mindre och vänligare helt enkelt. 




Visste ni te x att när säsongen är slut dödar honorna alla drönare (dvs hanarna vars enda uppgift är att befrukta drottningen)? Iallafall hos de bin som lever i samhällen. Och att alla arbetarbin är honor (sterila sådana)? Bina hålls i chack av de feromoner Drottningen sänder ut och hon ger även order om vad som ska samlas (ex äppelblommor). Drottningen å sin sida får dock se upp om hon blir för gammal eller sjuk, då drar arbetarbina upp en plan pga att Drottningens feromoner inte räcker till. Arbetarbina ser ut en lämplig larv och föder upp den med den bästa födan. Den larv som får tillräckligt med mat blir fertil, blir således Drottning (enkelt va?) och sedan lever den sittande drottningen farligt. Rent slagsmål kan to m uppstå..

Älskade pappa fyller idag jämnt. Denna bild beskriver min pappa perfekt, i sitt rätta element. Med mössan, varseljackan och kameran runt halsen i Iggejaur. Stort grattis på din 60-årsdag!

Håll inte fast vid rädslan. Det är så mardrömmar besannas.
/ur Wire in blood, Tony Hill