Under dagen har den nyinköpta motorsågen från årets Nolia verkligen visat sin kapacitet... Förra lördagen invigdes Jonsereden hos Jonas föräldrar där deras stora, fina hägg bestämt för sig att det är bättre hos grannen och sonika fallit mot deras husvägg. I helgen har turen kommit till Bergåsavägen där en massa granar sett sina bättre dagar. Från början var tanken att granarna skulle husera som en granhäck vilket skedde under 70-talet om jag inte minns fel. Tyvärr var farföräldrarna för gamla för att hålla efter denna granhäck och dessa växte således till stora, osymmetriska granar som tills nu fått stå för den mesta av utsikten. 

Svärfar och Jonas satte igång med bergåsas trädfällning idag och jag ska villigt erkänna att detta med att fälla träd är mäktigt och lite nervpirrande. Det är, trots rubriken, ingen leksak. Dock lyser det i ögonen på både Jonas och hans far, och det är ibland nästan bråk om vem som har äran att använda den. Jag skulle gärna kunna lära mig att använda en motorsåg, men inser att röjsågen med klinga nog är mer min grej då det känns som att jag har mer kontroll. Och ja, jag är nervös då ett stort träd faller, därav foton först på den sista granens färd mot backen. Och ja, det är inte bästa vinkeln, men jag håller mig klokt på avstånd.  

  

Fint blev det dock, om än en aning mer öppet än vad vi är vana vid.nDet känns dock skönt att äntligen få lite ljusinsläpp i köket och kunna se älgarna spatsera på åkern. Tyvärr spär det på hästlängtandet ännu mer då jag nu ser betesmarken tydligare från köksfönstret där hästarna kan tänkas beta ng gång i framtiden, det är ju bara för perfekt....