Skogen är för mig en plats där jag kan komma nära mig själv, jag kan slappna av, jag får andas och jag får ro. Skogen sköter sig själv, även om människans inblandning alltid blir påtaglig och gör sig påmind iochmed att människan brukat och format landskapet på ett eller annat sätt, avverkat/planterat skog, sprängt sten, gjort en stig, plockat blåbär osv . Men skogen har också sin egen gång och mossor, lingonris, svampar, ja allt anpassar, reparerar, formar och bildar sig ett eget liv, men kretsloppet måste finnas och det måste gå runt. Skogen tål att jag går på stigen och den tål att jag plockar dess bär. Den anpassar sig efter människan, finner nya vägar och således även sitt eget liv så länge kretsloppet förblir slutet. Ändras något i kretsloppet måste skogen ändra sin väg och sitt liv vilket påverkar och får konsekvenser för allt levande runtomkring.   

Respekt för skogen och dess underbara, egna värld eftersökes och jag har en inre önskan om att denna respekt följaktligen även medför ett eget ansvar. Dvs ta hand om skogen och dess nästintill obegränsade resurser, ta ditt eget ansvar.