Tiden går..


Bild: Agne Bergström

I lördags var jag och Jonas tillsammans med Jenny och Robert och hälsade på Dexters kennel i Selet. De hade valpar som snart skulle iväg till sina nya hem och självklart passade vi på att gosa lite med dem. Jonas blev riktigt överförtjust i Birgers och Elisabeths valp Lova, dvs den som skulle stanna kvar på kenneln. Som vanligt älskade valparna Jonas händer och en gång blev det tillochmed smågnabb bland syskonen om vem som skulle äta på dem... Tänk att Diesel och Dexter har varit såhär små!!

Själv tyckte jag att valparna var HELT underbara men minns samtidigt hur jobbigt det var att "vara med valp". Från att ha varit skengravid och gått igenom alla graviditens stadier (vännerna J och M var gravida under denna tid och tja, kan man synka mens så kan man synka graviditet, åtminstone var det nog det kroppen gick efter), till att gå igenom nyblivna matte-stadiet. En hel sommar var jag valpledig vilket var urskönt, min bästa sommar på många år. Dock blev man pink-bajs-fixerad (har du bajsat än, oj, nu är det dags för att gå ut och pinka, nämen pinka då, jaha, nähä, jaaa bra killen), man var tvungen att hela tiden hålla koll på vad som stoppades i munnen (jag lider fortfarande av sock- och svampskräck), allt skulle tuggas på, ett nej? vad betyder det?, ut på nätterna när tänderna började komma för då vart det knasigt i magen osv. Det känns skönt att Dexter nu är så pass stor att det för det mesta räcker med ett NEJ, HITÅT, STANNA, FOT osv och han gör sakerna direkt. Jag kan numera lita (återigen för det mesta ;))på honom att han stannar på gården och att han kommer när jag ropar. Han äter inte sockar och har hitills inte ens luktat på någon svamp. Lillkillen börjar bli stor och det känns helt ok. Nu är han 1,5 år och tonårstrotsen börjar lägga sig lite för ett tag iaf. Förhoppningsvis fortsätter han att ha den energi han har och den charmen han utstrålar, vi skaffade trots allt inte en soffhund utan en aktiv golden och jag hoppas att han kan bibehålla detta. Tonåring, tja, det lär han väl vara tills han är tre, men om man jämför med de framtida eventuella barnens tonår borde det vara lättare med hundens...

Nedan kommer lite bilder från valpbesöket...

 










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0