Så kom vi oss då iväg till Falsterbo Horse Show, arrangemanget som både jag och Susanne sett på tv i åratal. Äntligen satt vi här, under tak på huvudläktaren (mycket tacksamt pg a det nyckfulla vädret) och vi hade båda två en liten surrealistisk känsla, något overklig. Tyvärr fick inte systemkameran följa under lördagen då stora, tunga regnmoln uppenbarade sig, men söndagen bjöd även den på några minnesvärda moments. Derbyt som var lördagens stora hit fotade Susanne och bilder därifrån kommer så småningom dyka upp lite varstans. Derbyt vanns av holländaren Jur Vrieling på Nerina (Amaretto I - Purioso) och tvåa kom den beundransvärda danskan Tina Lund med Zamiro. På bilden syns dock Winnie The Blue Dive.



Falsterbo Horse Show innebär även en stoor hästmässa, när lördagen började närma sig sitt slut insåg vi att vi bara tittat på hälften av alla 250 utställare som fanns på plats, samt att vi gått vilse bland stånden några gånger. Lite smått och gott fyndades, dock drog nog Susanne årets lott; ett kandarträns till Parren (inkl tyglar, exl bett) för bara 100 kr, detta kostar vanligtvis kring 600kr och uppåt, hittade bl  a ett kandarträns med jättefin kvalitet för "bara" 6000kr...

Under söndagsmorgonen var 7-års championatet i dressyr en höjdare, betydligt bättre och framförallt mjukare ridning samt mindre "ihopdragna" hästar än bl a küren. En stor favorit här blev dansken Sune Hansen med 7-åriga hingsten BlueHors Rush Hour (Rubin Royal - Strohmann) som jag först fastnade vid på framridningen och som sedan tog storslam före Jan Brink på Roosevelt 1110 (Rotspon - Lauries Crusador xx) inne på banan. Mjuk ridning som imponerade i kombination med en snygg, följsam hingst, detta kan vara något för framtiden!



Jan Brinks sits, följsamhet och balans är även detta en inspirationshöjare, tar även med mig hans framridning som en positiv minnesbild. Det vi såg iallafall. Mycket skrittpauser, inget skrikigt nötande av rörelser eller hjälper (de ska sitta innan), korta intervaller av lösgjordhet/samling och mjuka övergångar. Bilderna nedan visar ekipaget efter en fint genomförd ritt som räckte till en andra plats.  





Tyvärr fick jag även se dressyrens baksida, främst på framridningen men även inne på banan. På denna nivå kan man tycka att lätta, osynliga hjälper, bäriga "rätt" samlade hästar och samspel mellan häst och ryttare borde vara en självklarhet, men tyvärr tappas det bort alltför ofta. Jag är därmed lite kluven när det gäller dressyren och vart den är på väg (och har varit under flera år). Förhoppningsvis vänder det och viss kritik har börjat komma från olika håll. Dock styr fortarande pengar, ära, krav och makt, men jag hoppas att man även både utifrån och trots dessa medel kan få en diskussion om det inte finns andra vägar och förhållningssätt, framför allt varför...



Söndagens höjdpunkt i hoppningen var jippot "The battle of the sexes" där tre tjejer (Tina Lund, Georgina Bloomberg, Helena Lundbäck) och tre killar (Peder Fredricssson, Alexander Zetterman, Tony Andre Hansen) stred och hoppade mot varandra. Härliga lagledare (Malin Bayard och Sylve Söderstrand) i kombination med konfrencierna Jessica Almenäs (som förövrigt är gift med deltagaren Tony Andre Hansen) och Henrik Bayard Jonsson (som då är gift med tjejernas lagledare Malin Bayard) gjorde det hela underhållande och publikvänligt. Var även här imponerad av ryttarnas balans och förmåga att lägga hästarna rätt på hindrerna, speciellt i den tredje avslutande höjdhoppningsgrenen där tre räcken i en kombination till sist avslutades på hela 1,65. Detta efter att ha hoppat och speedat på både en derbybana och en hoppbana i full syra framåt. Nedan syns duktiga Peder Fredricsson på den inledande banhoppningen med hingsten Colorado S (e Carano). Vem vann? Tjejerna såklart!

  

Mätta och belåtna av alla synintryck och fulla av inspirerande och duktiga ryttare och hästar, lämnade vi Falsterbo för detta år, Susanne som värsta turisten med två Falsterbotröjor som hon inte kunde motstå trots pris och jag med en nyckel/mobilhållare runt halsen och en 15 kilos Proplan säck (hundmat) på axeln (kostade hälften av vad de vanligtvis gör). Ett helt klart väl värt besök och framför allt kan vi säga när vi tittar på TV när ekipagen hoppar Falsterbos öresundsbrohinder: Där har vi varit!!!