Snart åker Dexter och jag, Diesel och Jenny på jaktinternat i Pålkem (ödemarken).  Det ska bli så lärorikt att se alla hundar och förare och jag har sett fram emot det här länge. En intensivhelg med hund kan vara precis det jag och Dexter behöver. Vi har haft lite delade meningar om bl a vem som bestämmer och hur och vad belöning går ut på. Så långt är det inget problem egentligen, det är bara träna på och fortsätta jobba på kontakt och samarbete. Nonchalansbeteendet är dock lite svårare. Om det enbart var ett markeringsbeteende, skulle det vara så mycket lättare, nu beror det lite på situation, sinnesstämning och var i stressnivån han är. Efter mycket reflekterande och anammande av olika perspektiv har jag tillsammans med mitt bollplank Jenny kommit fram till att han 1. Blir nonchalant pg a självständighetsinviter och hanhundsbeteende, han är lite splittrad 2. Blir nonchalant pga stress, dvs de sk dexterrycken byts ut till nonchalans och blockering. Vi är båda stresskänsliga för nya miljöer, men vi tränar och kämpar på, lär oss allt eftersom och är alltid nya erfarenheter rikare. Jag lär mig läsa min hund och använda mitt kroppsspråk och Dexter får social träning, mental aktivering och göra det han älskar, att jobba. Att få alla delar och klicka är inte alltid lätt, men någon dag så... Därför känns den här kursen riktigt aktuell och meningsfull. En intensivkurs kan ev lösa upp lite knutar för både hund och förare, och kanske, kanske, vi kan rikta vårt fokus lite.   
 
För att inte tappa tron på min hund och vad han kan, lägger jag upp två filmer här i bloggen, utifall att vi inte fixar att visa någon apportering alls på kursen. Man vet aldrig. Filmerna visar en basicnivå och det är basic som ibland inte ens fungerar på kurs. Rätt vad det är går det klockrent. Och nästa gång går vi tillbaka till 0. Det är en balansggång för både mig och hund. Det blir ibland ett alltför stort glapp mellan vilken hund jag har hemma och vilken hund han är i andra situationer och det gäller att jag istället för att tänka och fastnar i frustrationen, anpassar mig och handlar. Jag vet ju att vi kan, och då är det så kul och lärorikt att se honom när han jobbar; rapp och samarbetsvillig. Det gäller bara att minska svängningarna mellan topparna och dalarna lite. Vi jobbar på helt enkelt, vore det alltför enkelt hade det inte varit roligt. Utmaningar är det som stärker och erfarenheterna berikar.