Idag blir världens bästa och goaste Dexter 3 år. Lillkillen har blivit större, äldre och visare (ok, det sista var kanske att ta i lite väääl mycket...), men bara de sista halvåret syns det stor skillnad över hur han har mognat, blivit mer trygg och även om den mentala fokusen fortfarande saknas i mångt och mycket, har han vuxit, både kroppsligt och i sinne. För tre år sedan fick vi ett mysigt energiknippe som alltid får oss att le och som jag hoppas kommer att få glädja oss länge, länge.  

Att han har mognat syns bl a i vardagslydnaden som blir alltmer befäst. Jag har lärt mig att bli tydligare i mina signaler och Dexter har därmed blivit mer följsam och reaktionen kommer också snabbare. Jag är främst imponerad över honom i skogen då jag kan styra honom på längre avstånd, hålla till vänster/höger om spåret (alt vägkant), han väntar in självmant om han/jag kommer för långt bort, han stannar vid visslingssignal, kommer på inkallning osv osv. Sådant jag värdesätter enormt mycket och som också var det som var ett av mina mål från början när det gällde att skaffa hund. Han har även blivit något tydligare och säkrare i andra han-hundmöten och han känns mer tillfreds i nya miljöer även om han emellanåt fortfarande blir stressad och splittrad. Jag når honom dock mer nu och att acceptera honom för den underbara hund han är och för vad han ger oss runtomkring istället för att fokusera på vad han kan bli, ger också mig en trygghet och mognad. Jag är otroligt glad och tacksam över den hund vi har och även om Dexter numera bor på två ställen är han älskad och värnad om till max.

Grattis älskade hund!