Återigen är det dags för celebert besök oppa berget med en renflock på cirka 50 renar som betar på ängen nedanför huset. De sprider ut sig i subgrupper, stångas lite, stegrar lite, men är i övrigt en rätt harmonisk flock som förhoppningsvis kan hitta sig något litet ätbart. Det bjuder jag på. Det är något speciellt att titta ut, äta frukost och ha djur på ängen. Det ger mig ett lugn som verkligen behövs under detta sista ryck innan examen kan tas och arbetslöshetens ovisshet tar vid. Under förutsättning att de lämnar min kryddträdgård ifred. Där går gränsen för min gästfrihet.

Kanske att den där renen som ser ut som en shetlandsponny (=fet shetlandsponny) vill stanna och hålla mig sällskap lite längre? Samt de där vackra, vita? De kan låtsas vara såna där PRE-hästar om de vill. Då är mitt stall komplett!