Till minne av Obelix
Med stor sorg i hjärtat har Obelix nu fått sluta sina dagar hos oss. Han fick somna in tryggt och stilla i min famn efter en åttonde böld från ett av många oändliga slagsmål med grannkatten. Efter många antibiotikakurer på kort tid (tre och ett halvt år) finns det alltför stor risk för resistens. Ett försök gjordes med en special-såromläggning utan antibiotika som fungererade bra på just det såret, men strax uppkom en annan böld och att utsätta honom för ett ytterligare ett stressat veterinärbesök, en åttonde sövning och en sjunde anitibiotikakur kändes inte alls rätt. I samråd med bland annat världens bästa veterinär och en av världens bästa djursjukvårdare fick Obelix därför ett fint slut där jag fanns med hela vägen. Saknaden är oerhört stor, minnet av honom lever dock vidare och fyller mitt hjärta med en stark värme och kärlek som alltid kommer att finnas där.
Åå, Maria. Så hemskt tråkigt! Men vilket mod du visade som fattade det beslutet för Obelix skull. Det tar kraft, men vad gör vi inte för de vi älskar. En av våra kaniner fick somna in för två veckor sen just på grund av en stor böld (eller tumör, vi vet inte). Sen måste jag berätta, kanske konstigt att göra det här, men jag gör det ändå.) Jag bor nuförtiden i Älvsbyn, jag och Mattias är inte längre tillsammans. Mycket förändringar på kort tid. Och jag som hatar förändringar. ;) Men ibland är det ett måste. Ta hand om dig! Många kramar /Hanna (Lestander)
Så himla, himla tråkigt! Jag vet ju hur jobbigt du har haft det under dessa år vi gått i skolan med att grannkatten bråkat med Obbe, jättetråkigt att det blev såhär!! Stor kram till dig i sorgens tid!
