Vad gör man inte....?
©Maria Bergström
Ja, vad gör man inte för att andas lite luft, få lite färg och orka med sista analysen om reflektionsmodellen? Man tar en whiteboardtavla från Biltema för 70 kr, ett gammalt bortglömt staffli från min konstnärliga period och en hund som ser lite uttråkad ut och vips var det enklare med analysen. Typ.
...
Apporteringskurs
Broder D på apporteringskurs förra året
Nu börjar det rulla igång med vårens hunderi-kurser. Apporteringskursens första träff inkluderar ett helt teoripass vilket jag ser fram emot. Ska bli kul att få insikt i både förhållningssätt, teoretiska implikationer (nä, jag är inte skadad av mitt rapportskrivande) och tips och trix. Alltid användbart, både för mig själv och Dexter. Nu kanske jag också kan börja sätta lite mer krav och mer ramar för min lille vän,vilket sannerligen behövs, och jag hoppas att vi kan komma mer till vår rätt nu när han är lite äldre och jag förhoppningsvis vågar mer. Det är en balansgång hela tiden, men ju mer jag lär känna och lär mig läsa min hund, desto mer utvecklas vi båda. Jag ser verkligen fram emot denna kurs och att vi har kommit med på en kurs med en av de bästa kursledarna (i mitt & Jennys tycke) gör att det känns ännu bättre. Det blir nog bra det här!
Ps. Är det bra eller dåligt att inte ha träningsvärk efter ett dressyrpass med en PIGG och våryster Museau? Jag vet inte.. Parren får visa på lördag om jag är tränad eller inte... Ds
Fototriss så här ser det ut där jag är idag del 3
Veckans fototriss: Så här ser det ut där jag är idag (Rosvik, Norrbotten):
Nästintill all snö är borta, bara några ynka snöhögar på sina ställen som snabbt smälter i solen.
Bäcken porlar som bara den
Det börjar knoppas på sina ställen
Skogen grönskar
Det är vår!!!
Spårpremiär
Så var årets spårpremiär äntligen här och jag och Fia la ett viltspår på förmiddagen en bit ovanför oss. Lite snö på sina ställen men inget som störde speciellt mycket.
Det är alltid en ära och läcker upplevelse att följa med Fia och Chappe i skogen. Fia i kjol och stövlar och Chappe´s energi, fokusering och lust i spåret är en fröjd att se. Det är bara att konstatera, Chappe är outstanding. Han fixade spåret galant och Fia kunde to m stoppa honom, be honom sätta sig ned och sedan fortsätta igen. Han var nogrann och om han någon gång tappade spåret jobbade han suveränt tills han hittade det igen, berömvärt!
Dexter fick från början nosa till sig uppsparken och började väldigt bra, men efter några meter vek han av från spåret och skulle markera nåt träd. Inte tolererbart och väldigt onödigt, varav jag sa ifrån ordentligt. Detta nonchalanta beteende var lite mot det han hade under anlagsprovet vilket jag inte accepterar. Lite tydligare ramar och mer fokuserad på uppgiften är önskvärt varav det ligger på mitt ansvar att få honom dit. Därefter fick han gå sida tillbaka till uppsparken och sedan börja om från början med lite tydligare anvisning och riktat mot vad det är han egentligen ska göra. Efter det gick han tydligt och klart på spåret med mycket beröm, fortfarande lite omständig ibland, men denna gång mer fokuserad och jobbade på mycket bra. Klart godkänt! Det är så kul att se när de jobbar och får mental aktivering såväl som fysisk och hur nöjda och stolta de blir när när de löst sin uppgift och kommer fram till belöningen (klöven). Stolta hundar och mattar med andra ord!
Valborg
I höstas röjde vi granar för fulla muggar, läs här, och nu var det äntligen dags att röja undan riset med en strålande majbrasa. Rikigt blött runtomkring, nästintill ingen blåst och långt från hus och omgiving gjorde att jag denna gång kunde njuta av brasan lite mer än vad jag annars brukar kunna göra. Tidigare år har jag mest sprungit omkring som ett jihu och en säkerhetsbitch utan dess like, även om de då också varit blött i markerna. Dock, min vana trogen finns alltid ett antal hinkar med vatten i runtomkring brasan...bättre att ta det säkra före det osäkra.
Kvällen började med kill-vrål i vardagsrummet då hockeymatchen pågick, Henke fick sig några påhopp av Mats och Jonas blev anklagad för färräderi. Så kan det gå. Därefter blev det grillning och en mycket god middag stod på agendan. Tyvärr blev inte min efterrätt så god som jag trodde, men det får jag ta igen nästa gång. Jenny, Robert och Fia slöt också upp och jag tackar för gott sällskap! Slänger in en bild på Robert vid brasan:
Tyvärr, trots ett mer ljuststarkt objektiv, blev många av porträttbilderna oskarpa..
Denna majbrasa var en av mina mest minnesvärda estetiska brasor och även om jag har STOR respekt för värme, eld och brasor, måste jag säga att det är en fantastisk kraft:
(Jonas fick test-photoshoppa denna bild som den "brandman Lundberg" han är)
Hundbur
Jonas har idag jobbat sin sista dag på firman. Då han jobbat i finanskrisens mekka som svetsare, har det inte varit alltför stressigt de senaste månaderna. Han blev varslad för en månad sedan och idag var det tyvärr tack och adjö. Dock hann han med att slutföra ett x antal hundburar i verkstaden, varav han fick köpa en för en liten billigare penning till Audin och Dexter. Det är en mått-anpassad helbur med en valfri mellanvägg som lätt kan tas bort och sättas dit och både jag, Jonas och Dexter är jättenöjda med konstruktionen. Det känns bättre med en hundbur utifall olyckan skulle vara framme.
Under min tid på universitet har jag blivit indoktrinerad med att jag ska bortse från "mitt vuxenperspektiv" och istället se till barnens livsvärld. Jonas har bytt ut barnets perspektiv mot hundens. Så skallerfritt som möjligt, en utfalls/säkerhetslucka där bak och både gångjärn och dörr är noga uträknade så att hunden ska få det bästa möjliga. Snyggt jobbat säger jag bara!
Hällregn
Nu är vinterns snö snart ett minne blott. Strålande sol i dagarna två, bäcken porlar som bara den och nu: hällregn.
Jag och Dexter har varit ute på prommis, jag i Jonas gula regnställ som har ett x antal år på nacken och Dexter som var glad i hågen. Snö och vattenpölar på samma gång, kan det bli bättre? Gladast blev han när han på vägen uppåt fick syn på en "svimmingpool" 10 meter raksträcka. Det var krumbakben och glada skutt hos den lille.
Sol i all ära, men jag klagar inte över lite regn heller. Har man bara ordentliga och praktiska kläder är det oerhört mysigt ute i regnet. I år har jag slagit till och köpt ett par förhoppningsvis ordentliga gummistövlar av märket Tretorn. Jag hoppas att de här ska hålla i mer än en säsong vilket de senaste tre paren inte gjort. Ett par höll bara en månad. Denna gång blev det ett par gröna ordentliga skogskängor, designen fick stå åt sidan för alla mina praktiska ändamål. Så även med mina framtida regnbyxor. Efter att ha prövat ett par superfina och framförallt skööna regnbyxor på idèpoolen, så gråter jag lite inombords att de inte tänkt speciellt mycket på att det yttre tyget ska tåla lite påfrestningar utifrån också. Regn må vara då det var gortexmaterial, men jag tänker på pinnar och diverse annat skogsmaterial som jag och mina regnbyxor lär möta. Jag är och förblir en praktiker i första hand. Kampen att hitta praktiska, "följsamhetsvänliga", tåliga, andningsbenägna (och snygga) regnbyxor fortsätter... Tills vidare så får jag hålla tillgodo med Jonas gula kycklingdräkt, minst 5 nummer för stor.
Hjärterum
Museau ox -92
Idag har jag varit hos min kära vän Susanne och hennes paradis. Vi skrittade ut i strålande sol och hade en sån där mysritt som jag saknat så otroligt mycket. Den känslan är svår att beskriva för någon som inte varit med om det själv. Vad jag saknar detta hästliv!
Resten av dagen har gått åt till att tvätta en inte alltför ren bil hos mor och far. Tanken var att även byta vinterdäck när jag kommit hem till bergåsa, men väl hemma och med däcken framburna insåg jag att jag glömt att låna pappas domkraft. Min var böjd när jag köpte bilen och vi har prövat slå ut den, vilket inte gick så bra. Därför blir det vinterdäck några dagar till, förlåt miljön, och sedan blir det en sväng till nordiska bil för inköp av en ny till "Hylan" (bilen alltså).
Blir det bra så, älskade bror (ang konsten att uppdatera)?
Syrafärgning
Under påsken har vi hunnit med att kursa i Iggejaur. Moster Sola (se bilden) var kursledare och visade hur man kan syrafärga på ett kul och enkelt sätt i micron. Bildkollaget ovan visar hur man kan syrafärga fotlappar i ull.
Tyvärr vill inte bildstorleken gå min väg idag, därför kan det vara lite svårt att se vad som står. Kortfattat är det iallafall 1,5 l fingervamt vatten, 20 ml ättika och 2 krm färgpigment som röres samman. Fotlappen i ull ska vara tvättad innan den knölas ned i färgbadet. Ovanpå fotlappen läggs en tyngd, här ett fat. Sedan åker locket på och allt åker in i micron 3 x 3 min. Om man vill ha lite olika färger på fotlappen gör man bara ett nytt färgbad. Överskottsfärg tvättas bort och fotlappen hängs upp för att torka. Fotlappen kan sedan användas till vad man vill, ex kudde, tavla osv.
Lite garn hann vi också med att färga, bl a med omknytningar (för att få olika färger på garnet). Resultatet visas nedan. 
En koncentrerad kursledare
Riktigt härliga färgpigment!
Grattis Dexter 2 år!!
Vår gopojke och energiknippe blir idag 2 år, tänk vad tiden går! Stort grattis från alla oss!
Vilt i vildmarken
På våra stapatser i vildmarken har Dexter hittat bl a ett renkadaver(se blogginlägg nedan) och vi har även sett ett fåtal renar som spatserat häromkring. Räven hittar vi spår av var och varannan dag, men hitills har han inte visat sig. Bilden ovan tog pappa för något år sedan då räven med det vikta örat kom på besök här i Iggejaur. Dock har han/hon passerat sovrumsfönstret en kväll när jag precis lagt mig för att sova, Dexter morrade till men la sig sedan och sov. Obelix spände också upp sig, men jag tänkte att det kanske bara var Junior som skrämt dem. Han har en tendens att smyga sig fram, alt riva ner nå grejer i skrubben. På morgonen såg vi rävspåren som passerat precis nedanför fönstret.
För någon kväll sedan hörde vi något slags rävläte, och det är ett läte som känns långt ända in i kroppen. Pappa var inte helt säker att det var räven, men vi googlade och hittade detta youtube-klipp:
Jag fascineras så över hur naturen/skogen/rovdjuren tar hand om de sina. Renkadavret som vi hittade igår på eftermiddagen var det inte mycket kvar av idag på förmiddagen. Fort går det! 
I förhoppning om att se örnen igen, åkte jag och pappa på upptäcksfärd redo med kameran (med ett bättre zoomobjektiv), men icke det, ingen örn idag. Några orrar hann vi dock med att se. 
De spelar lite då och då här runtomkring, ett vårtecken om något!
Påskpromenad
Mamma och Moster Sola
Numera är jag inte ensam i vildmarken längre utan min kära mor och far och två av mina mostrar är här och firar påsk. Jonas är hos Jens i Karlskoga och fixar och donar i Jens nya bostadsrätt tillsammans med svärmor och svärfar. Lite varmt har jag hört ryktas om att de har det...
Gårdagen började dock med strålande sol även här som sedan höll i sig resten av dagen. Riktigt härligt! En lång promanad med mamma och mostrarna förgyllde dagen och vi njöt alla fyra (se bilden nedan på Moster Birgit).
Dexter tyckte kanske att vi ibland gick en aning långsamt, men då han hittade ett antal renspår längs vägen var nog hans nöjd-kvot ganska bra för honom också. Då vi var en bit från Piteälvsbron, började han vädra och vi andra antog att det var ng ren eller räv i skogen någonstans. Dock hittade vi efter ett hundratal meter ett renkadaver i diket. Där fanns även en mängd andra spår (räv?) och när jag höjde blicken var även örnen i närheten och cirkulerade. Mäktigt.
Glad Påsk!
Önskar Vi Er Alla Från Iggejaurs Urbefolkning (åtminstone 3 av dem) + alla andra inkl djur
Skärpning Maria
Det går trögt nu. Idag har jag gjort allt annat än vad jag borde syssla med för tillfället. Istället för att plugga, har jag gjort upp en eld. Men jag får ännu inte vara med i Jonas scoutklubb för jag hade inget vittne. Mitt försvar till detta var: och vem kunde ha hjälpt mig här i vildmarken? Dexter kanske? Och vem ska vara mitt vittne? Gud? Jonas hävdade dock att Åke kunde ha kommit förbi och hjälpt mig, man vet ju aldrig. Iochför sig sant, men nu hade han ju inte gjort det. Sen att jag använde gasoltändaren och lite toarullar var ju en annan femma...
Medans elden därute tog sig blev Dexter en svans kortare, tassarna och öronen fick sig också en omgång med saxen. Jag tror inte Dexan varit så här otrimmad och ovårdad någon gång tidigare. Fy. Fy.
När elden brunnit ut och jag var mätt och belåten på min grillade veg-burgare gav jag mig ut med snöskorna och hämtade hem lite skog. Jakten på videkissar och sälg gick väl sådär, men lite björkris fick följa med hem och pryda bron. To m med snöskorna sjönk jag ned till knäna. Skare, vad är det? Dexter har snö-simmat och ligger nu alldeles utslagen under bordet. Träningsläger delux, vi kommer att vara fit när vi kommer hem.
Därefter har jag sköljt upp lite kläder, diskat, städat, suttit med photoshop osv osv. Dagarna bara springer fram och jag hinner inte med. Jag mår alldeles för bra här.
Photoshop för övrigt, när jag sitter vid min dator är fotona snudd på alldeles för kontrastrika, när jag för över dem i denna dator är de blaskiga och inte alls såsom jag tänk mig. Dumma dator. Men jag är ändå tacksam över att den finns och att jag har fått låna den då jag har lyxen att ha internet i vildmarken. Tack dator.
C-uppsatsen går det RIKTIGT trögt med för närvarande. Läsandet går super, jag är med, jag är snabb och förstår, ibland fortare än vad jag hinner med att jag har förstått. Sen sätter jag mig vid datorn. Alla ord är borta, språkflödet jag aldrig annars brukar ha problem med infinner sig snabbare än snabbast och jag har ingen kontroll över vad jag har läst, förstått eller minns. Antar att detta är en process som ska gås igenom innan det släpper, men tyvärr har jag inte tiden med mig vilket försvårar det hela lite. Nu hopppas jag bara att "the flow" ska infinna sig och under tiden så kämpar jag på med min bakgrundsresearch och skriver eller antecknar nåt stycke då och då som jag hoppas jag senare ska kunna klippa och klistra in på lämpliga ställen. Antar att det också hör till processen. Jag hoppas bara att det släpper snart. Riktigt snart. Skärpning!
Plättstekning och snöskottning
För någon dag sedan stekte jag plättar för kung och fosterland här. Min undran är: Varför blir plättarna så mycket godare och lättare att steka med en gjutjärnspanna och vanliga kokplattor? De här blev i klass med mammas plättar och jag har nu ätit plättar till lunch 3 dagar i rad...
För övrigt har kära kusinen Åke varit här och skottat. Jag insåg att jag bara sett bilburna människor på en vecka så det var kul att ha annat sällskap än en hund och två katter en liten stund. Sen kom jag på att jag borde kanske ha bjudit på kaffe, men då var Åke på väg hem så han sa att vi kunde ta det en annan gång. Fint blev det iallafall med skottning av gården och en sån där traktor skulle jag också vilja ha. En blivande stall/gårdstraktor skulle inte vara helt fel.
Åke hade även med sig en spark så imorgon ska jag och Dexan ut på sparktur. Nu blir det allvar med kondisträningen känner jag. Det behövs. Jag är dock alldeles för trött idag efter gårdagens prommis så idag har det varit en plugg/vilodag. Behövligt det med.
Utflykt i vildmarken
Från början var det tänkt att bara bli en kort promenad. Jag led fortfarande av trötthet från gårdagens 1 timmes skidtur i icke plogad snö (plogade med skidorna istället). Men så hamnade jag och Dexter på rälsbussens spår genom vildmarken. På vägen får Dexter springa fritt ytterst korta sträckor här och då under skarp uppsikt då det, ja, tro det eller ej, kommer någon bil då och då. När jag till min förvåning insåg att rälsens lilla skare faktiskt höll för både mig och hunden, började jag traska med en lycklig hund framför mig. Så kom vi fram till Iggejaurs station.
Skylten visar att Iggejaur faktiskt finns, och den upplyser oss även med vissa fakta.
Ett trasigt stationsstaket vittnar om forna tider.
Så började vi gå vidare. Och gick. Och gick. Strålande värmande sol. Efter att ha gått en lång stund, kom jag på att vi nog skulle kunna gå ända fram till bron där vanliga bilvägen och rälsen går samman. Det var ju inte så långt ville jag minnas. Så vi fortsatte vår vandring.
Hittade en kallkälla längs vägen. Hade det inte varit så mycket snö och så brant, hade jag tagit en drickpaus. För vid det här laget var jag dyblöt i svett. Det är inte så bara att pulsa i rälsspår ska ni veta!
Efter vad som kändes som en evighet kom vi fram till kröken. Tack och lov för mina Graninge vandringskängor säger jag bara.
Låångt där framme ser jag något annat än enbart skog. Kan det vara..?
Kanske, kanske, vi har kommit rätt.
Mycket riktigt! Piteälvsbron hette det visst.
Så började vår långa vandring tillbaka till huset. Nu längs bilvägen. Enligt mig har jag och Dexter sammanlagt under vår utflykt vandrat 1 mil. Minst. Enligt pappa typ 6 km.
Piteälvsbron
Spårhjälp efterlyses
Dessa spår hittade jag vid vägkanten bortanför myren. Jag har lite små funderingar vad det kan vara då de är storleksmässigt ungefär som Juniors (kattens) tassar. Räven har tidigare varit på besök, men hans/hennes tassar är betydligt större och jämnare. Spåren är parvis så jag funderar på om det kan vara en mård. Någon därute som vet?
Bilderna har inte den bästa kvaliteèn direkt, men jag har försökt framhäva spåren så gott jag kunnat, därav den blåa tonen. Spåren nedan har jag faktiskt ingen aning om, återigen, någon som har något förslag???
Nästan för bra
Bilden tagen av mobilen
Kan det bli bättre än såhär? Nä, jag tror inte det. Strålande sol, molnfritt, skidorna glider fram. Jag och Dexter ensamma i den lappländska vildmarken (om man bortser från lite ren och räv-spår). Livsglädje är ordet.
