Bild:Agne Bergström

Så har vi återigen fått åka till veterinären med vår allas hjälte Obelix. Efter att ha suttit i låång telekö både till öjebyns djurklinik och distriktarna (Andros gick inte att få tag på) kom beskedet att det var fullt för dagen, trots att jag börjat ringa direkt från öppningstid. Turen gick till gammelstan och som tur var hade de en akuttid som vi fick ta. 270kr fattigare för enbart akuttiden men vi kommer ändå över självrisken för försäkringen då vi senast varit hos veterinären i slutet av juni och då får tillgodoräkna oss denna räkning på 1300kr (inom loppet av 125 dagar ligger försäkringstiden på) så förhoppningsvis får vi tillbaka även för akuttiden. Det var trots allt också akut, vi har väntat sedan i fredags då vi upptäckte bölden och ville inte vänta längre, såret har han haft någon vecka.

Känns som att vi börjar vänja oss vid dessa bölder efter slaggis med grannkatten, 4 ggr sedan januari i år.. Dock vet vi inte riktigt om detta är ett klo-sår eller om han har fastnat, veterinären kunde inte riktigt säga, men det känns som att det mest troligt är från ett slaggis. Som vår förra underbara veterinär Linda-Mari sa; uppenbarligen så verkar du ju förlora, så varför ger du dig inte då? Men är man tålig så är man.. Han har dock inte verkat besvärad av bölden förräns igårkväll och nu ser han ändå relativt pigg ut trots att han nyss varit nedsövd, han är härdad vår fina kisse. Matte är dock inte härdad då det verkar bli lika jobbigt varenda gång att åka till veterinären med honom. Den sterila lukten, stressad kisse som numera vet vad som väntar, nä, mattehjärtat klappar lite extra då. Speciellt nu när jag denna gång var tvungen att lämna honom ickesövd då de tog in honom på operation. Tidigare har jag fått vara med när han sövts, jobbigt men känns ändå bättre så. Men nu är det då gjort för denna gång och som vanligt, håll tummarna för att det dröjer tills nästa besök ;)!



Bild:Privat