Söta Pappa Eskil är här över helgen då Jenny och Robert är i storstan och röjer (nä, jag är INTE avis...). Under hans första dag oppa bergåsa har renarna bemödat sig igen på ett besök, dels uppe vid slakteriet längs våran skogspromenad och dels på vår äng. På ängen såg Pappa Eskil dem först när de nästan var utanför sikte, så brydd och uppmärksam var han.  Dexter såg dem relativt tidigt, men först efter att de börjat röra på sig. Under vår skogspromenad hade jag och ledar-sarven  ett ömsedigt möte då flocken stod på och bredvid skoterspåret. Jag jollrade lite, hade hundarna på varsin sida  (de skötte sig exemplariskt, imponerande) och sarven (med stora hornen) tittade på oss. Sen började han sakta och lugnt galoppera över skoterspåret och de andra renarna rasslade likt en renspann och följde med en bit in i skogen. Det var bara tomtens släde som saknades, annars hade det varit ett komplett jul-senario. Sagolikt.