På våra stapatser i vildmarken har Dexter hittat bl a ett renkadaver(se blogginlägg nedan) och vi har även sett ett fåtal renar som spatserat häromkring. Räven hittar vi spår av var och varannan dag, men hitills har han inte visat sig. Bilden ovan tog pappa för något år sedan då räven med det vikta örat kom på besök här i Iggejaur. Dock har han/hon passerat sovrumsfönstret en kväll när jag precis lagt mig för att sova, Dexter morrade till men la sig sedan och sov. Obelix spände också upp sig, men jag tänkte att det kanske bara var Junior som skrämt dem. Han har en tendens att smyga sig fram, alt riva ner nå grejer i skrubben. På morgonen såg vi rävspåren som passerat precis nedanför fönstret.

För någon kväll sedan hörde vi något slags rävläte, och det är ett läte som känns långt ända in i kroppen. Pappa var inte helt säker att det var räven, men vi googlade och hittade detta youtube-klipp:

 

Jag fascineras så över hur naturen/skogen/rovdjuren tar hand om de sina. Renkadavret som vi hittade igår på eftermiddagen var det inte mycket kvar av idag på förmiddagen. Fort går det!



I förhoppning om att se örnen igen, åkte jag och pappa på upptäcksfärd redo med kameran (med ett bättre zoomobjektiv), men icke det, ingen örn idag. Några orrar hann vi dock med att se.  



De spelar lite då och då här runtomkring, ett vårtecken om något!