Oppa berget



Sakta sakta börjar jag vakna till liv efter en mörk dvala under vinterns solfattiga månader. Idag är det -12 °C och ett fantastiskt  vinterlandskap breder ut sig. På bilden ovan skiner solen, snön glittrar och älgen har spatserat över ängen. Jag känner mig tacksam och lycklig över att vi bor där vi bor. Här kan jag andas. Här är jag hemma.


  

Kommentarer
Postat av: Jenny.

Så lite så. Han är ju ganska så enkel att "vakta". Vi körde lite kontaktträning ida, eftersom han inte fick följa på sparkturen. Korv o allt fick han. ;0) Du spara lite luft åt mig oxå, så de finns när jag kommer dit för att andas !! Puss.

2009-02-16 @ 21:51:14
URL: http://jcarpediem.blogg.se/
Postat av: Kathleen

Så skönt att du känner så... Önskar jag kunde känna samma sak just nu, men det kanske kommer längre fram, när allt lugnar ner sig! Kram på dig

2009-02-17 @ 05:39:17
Postat av: J.

Jag har tråkigt o du är inte hemma.....blääääää. sagt med min gnälligaste röst.

2009-02-17 @ 16:10:32
URL: http://jcarpediem.blogg.se/
Postat av: Fia

Jag vill bo där, kan vi inte skrämma någon granne så jag får köpa gulhuset :)

2009-02-18 @ 11:42:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0