Min kära mamma har varit på plantraggning åt mig. Mina plantprojekt har burit lite frukt i form av bl a förgätmigej som jag sådde förra året och som nu verkar ha återuppstått, en glad överraskning. Dock har jag fortfarande plats i både rabatt och torvprojekt och min mamma verkar ha goda grannar som glatt delar med sig av plantor. Jättevallmosar är nu planterade lite varstans med förhoppning om att någon överlever och idag kom ytterligare nya, fräscha plantor till Bergåsa. En Eldblomma, Monarkballongbuske (båda ettåriga) samt en spännande perenn i form av en Purpursblomma (se bild nedan) är nu planterade.



Kul med spännande projekt, mer bilder och uppdatering kommer förhoppningsvis. Jag och mamma har även varit på plant-inköpningsrunda och mamma var snäll och skänkte inte bara en blomma utan väldigt många till Bergåsa som nu är planterade och som jag med spänning väntar på ska blomma. En kryddträdgård har också fixats med lite blandade kryddor, bl a fina rosmarin. Kul med lite eget och gott med färska kryddor!

 

I en veckans tid ska gokillen Rex bo här, imorgon åker vi till Iggejaur på kusin Åke och Carolas kalas och Rex ska för första gången få uppleva Iggejaur. Imorgon ska han också få prövspåra ett viltspår vilket blir spännande att se. Vi är så glada över att ha Rex här någon gång då och då, han ger mycket till både oss och Dexter. Ska bli kul att se hur han trivs i Iggejaur!  

Dagen har också bjudit på ett veterinärbesök med kära Obelix, denna gång var det en klo som slitits ut. I sövningsögnblicket var jag så tacksam över att snälla vännen Jenny fanns med i rummet då Obbe, kämpen, inte alls ville lägga sig ner och sova utan istället får panik och klöser vilt omrking sig samtidigt som han vill hoppa ned från undersökningsbordet. Trots spruta kan jag säga att Obelix är STARK. Nackskinnstag, lite klösmärken här och var och Jenny som rådigt ingrep räddade situationen och veterinärstationen fick bjuda på lite jodopax till mig också. Jenny som trotsade förkylning och feber för att kunna vara mentalt stöd. TACK! Nu är Obbe alltså återigen utrustad med tratt och det som nu kännetecknar en slagskämpe som för 7:e gången på ca 2 år äter penicillin är en oerhört gosigt och tröstsökande katt. Suck.