Jag tycker om samband. Orsak och verkan. Helheter. Att upptäcka, observera eller konstrera. Ibland vet jag dock varken ut eller in då min förmåga att se till olika perspektiv och samband, analysera och reflektera också ger en något osäker känsla och jag har svårt att välja. Att vilja ta ställning. Det är förvirrande. Kanske därför det är bra att något är någorlunda konstant. Typ Vetenskapen. Fast i ett relativt perspektiv är den också föränderlig. Ny kunskap, nya perspektiv och ett system iscensatt och konstruerat av människan ger andra utvecklande perspektiv och nya rön. Fan, nu är jag där igen. Allt har sina poänger. Jag vill ju så gärna tro att allt har ett syfte. Antingen betingat eller, krasst sett, konstruerat sådär i efterhand. Men allt är alltså relativt beroende på hur man ser det. Aningens förvirrande. Jag visste ju det. Jag sa ju det.