Inget jobb idag åt vakansen & kommunen vilket inte hänt på ett tag. Idag kunde det dock inte ha kommit lägligare. Efter förra veckans nedgång om och kring allt, behövdes det en dag till återhämtning och själavård. Sådana här dagar uppskattar jag mer än vanligt att jag bor där jag bor. Solen skiner, det är lagomt kallt (vid 0-strecket) och bland annat en lång skidtur i skog och mark kan göra underverk. Lagomt glid; det vill säga inte för halt så att jag blir rädd när det går för fort, inte för hårt om balansen krackelerar och inte för segt så att jag inte tar mig någonstans. Dexter fick vara i draglinan en kort bit på Riks13 efter skoterspåret och även om han inte får dra längre stunder, märks det hur roligt han tycker att det är! Mammas fina egensydda dragbälte kommer väl till pass sådana här gånger, måtten är tagna från Baggens dragbälte men mammas sygener fixade en betydligt billigare variant till näst intill samma kvalitè.



©Maria Bergström


Idag pressade jag både mig och Dexter lite extra i både kondition och styrka och vi åkte även längre än vi gjort tidigare. Det är skönt med en urblåsning av både kropp och sinne emellanåt! Väl hemma njuts det av nyponsoppa och övernyttiga frukostbullar i solen, ett liggunderlag med en filt i snön rekommenderas. Som ytterligare själavård blir det omplantering av krukväxter och sådd av fröomgång I och därefter avslutas dagen med mjuka hästmular att gosa några minuter med.  



© Susanne och Paparazzi från vår fotosession hösten -09

Med stor sorg i hjärtat har Obelix nu fått sluta sina dagar hos oss. Han fick somna in tryggt och stilla i min famn efter en åttonde böld från ett av många oändliga slagsmål med grannkatten. Efter många antibiotikakurer på kort tid (tre och ett halvt år) finns det alltför stor risk för resistens. Ett försök gjordes med en special-såromläggning utan antibiotika som fungererade bra på just det såret, men strax uppkom en annan böld och att utsätta honom för ett ytterligare ett stressat veterinärbesök, en åttonde sövning och en sjunde anitibiotikakur kändes inte alls rätt. I samråd med bland annat världens bästa veterinär och en av världens bästa djursjukvårdare fick Obelix därför ett fint slut där jag fanns med hela vägen. Saknaden är oerhört stor, minnet av honom lever dock vidare och fyller mitt hjärta med en stark värme och kärlek som alltid kommer att finnas där.

Min alldeles egna hustomte (aka pappa) kom igår när jag låg halvt om halvt däckad efter andra omgången magsjuka. Magsjukan som behagat komma två gånger inom loppet av en månad..hu. De som känner mig vet vilken panik jag har över att...ja; kräkas och må illa. Detta vill jag alltså inte göra om på ett riktigt bra tag! De söta små giftspindlarna jag arbetar tillsammans med är en trolig orsak (alternativt något gamla spenatblad för dagen omgång II?), men tänk vilket immunförsvar jag kommer att ha framöver!

Hustomten kämpade iallafall med det stora snötäcke som kommit efter vinterns angenäma snöfall och snöstormar och det känns skönt att det nu är gjort! Takras från andra sidan kommer det att bli så att huset skallrar, men jag behöver inte vara rädd att taket ska rasa in och jag måste också säga att det var bra att rutinerade pappa klättrade och hade sig för denna gång, har lite respekt för höjder. Iochförsig hade jag nog landat mjukt med tanke på all snö om jag fallit ner, men ändå. Snälla grannen har även gått med snöslungan på uppfarten och nu, nu kan det väl inte behaga komma mer snö?

Dessa tänkvärda ord får avsluta och sammanfatta min utbildning för NU har jag en examen som förskollärare!! Ok, lite utbasunerat i efterhand men men... bättre sent än aldrig! Att jag sen vill läsa mer på en avancerad nivå är också en annan sak, jag har iallafall en examen att luta mig mot!