Jag vet att det är en del som inte håller med mig, men min värld blir iallafall lite lättare att leva och vara i när det är vitt på backen och runtomkring mig.

Ovan visas ett mobilfoto från "min" skog och jag bara längtar efter att skidra runt där på mina nya skidor. Mera, mera snö tack! Mina nya skidor som jag nu kanske kan trampa fast och inte behöva dra mig/hänga på stavarna i uppförsbackarna samt att skogens invånare nu (kanske) kan få slippa mina starka svordomar när det går för fort nerför och no-contol har infunnit sig. Detta har ofta avslutats med att jag satt mig ned, varit förbannad och fortsatt glida in i skogen tills det tagit stopp, oftast vid något träd. Åkartekniken är fullkomlig! Och ändå längtar jag nu efter att skidra. Konstigt det dära.

Mina nya skidor och skidskor är även inköpta till "25%-klubbpris", bra med tanke på att jag faktiskt inte är medlem i xxx. Nu har jag dåligt samvete och kommer att bli medlem vid nästa tillfälle, jag lovar. Och kanske jag köper nåt onödigt jag egentligen inte behöver. Bara för att.

Med tanke på det något tungsinta och förvirrande inlägget nedan bör det tilläggas att det är rätt frustrerande att alltid väga för och nackdelar, olika perspektiv, vad som ligger bakom (motiv) samt vilka faktorer som påverkar. Analys och konsekvensanalys. Jag söker ständigt. Å ena sidan å andra sidan gånger 10. Och ibland måste jag också välja. Att inte tänka och analysera så mycket, bara handla. Det har alltså inte snurrat om helt. Vissa dagar är bara svårare än andra.

Jag har iallafall valt att försöka få igång hjärnan igen med lite kuriosa i form av en liten universitets-B-plan då magisterkursen fått stå tillbaka ett år pga en reservplacering. Kursen heter "Barnen i naturen" och således otroligt intressant. Alltid kan man bli lite klokare, lite mer förstående av omvärldens system. Biologi, kemi, fysik och ekologi är samlingsnamnen och även om jag för närvarande känner mig rätt hjärntvättad så känns det ändå bra att kunna gå upp i något, släppa tankarna lite och fördjupa mig i något konstruktivt. Rikta och skärpa upp hjärnan lite vilket verkligen behövts, den har legat på sparlåga ett tag. För att förklara något rätt komplicerat på ett enkelt sätt krävs en förkunskap, en fördjupning, en förståelse, förtrogenhet och en färdighet som i sin tur kan kopplas till den nivå exempelvis barnet befinner sig. Att hitta kärnan i det hela. Därför koncentrerar jag mig för närvarande att försöka förstå olika fenomen och grunder på molekylnivå.

Detta har jag kommit fram till hitills:

• Vatten är exeptionellt och en källa till allt liv. Kan jag vatten kan jag härröra till så mycket annat.

• Molekylmodellerna är ett system upptättat av människan för att skapa förståelse, en molekyl ser inte ut så som den modell den utger sig för att vara. Skit. Jag såg framför mig hur små små små saker med musse pigg-öron svävar omkring, en rolig grej liksom. Men så roligt var det tydligen inte även om det är ett intressant system som förklarar mycket och gör det mer förståeligt.

• Om man är ute i sista minuten med en examinationsuppgift (och word desstutom strular till max) kan man alltid fråga eniro 118 118. Allt jag ville ha var lite riktlinjer för hur jag kunde tänka och om jag var på rätt spår i mitt resonerande kring om röken vid en förbränning av 1 dl sprit (som väger 90 g) väger mer, mindre eller lika mycket som spriten. Detta får jag till svar: "Hejsan! Din spritfråga är mycker svår att hitta svar på och vi erkänner oss besegrade och bjuder dig på ett nytt SMS inom 10 minuter! Mvh Eniro 118 118". Tack tack. Mycket givande.

• Oordning uppstår av sig självt, ordning kräver energi. Så sant, så sant.

• Det där om att bin inte sticker husfolk är bullshit. Det är MIN säng, MINA täcken och jag vill INTE bli stucken i armen vid läggdags!!! Biologisk rangordning my ass.

Jag tycker om samband. Orsak och verkan. Helheter. Att upptäcka, observera eller konstrera. Ibland vet jag dock varken ut eller in då min förmåga att se till olika perspektiv och samband, analysera och reflektera också ger en något osäker känsla och jag har svårt att välja. Att vilja ta ställning. Det är förvirrande. Kanske därför det är bra att något är någorlunda konstant. Typ Vetenskapen. Fast i ett relativt perspektiv är den också föränderlig. Ny kunskap, nya perspektiv och ett system iscensatt och konstruerat av människan ger andra utvecklande perspektiv och nya rön. Fan, nu är jag där igen. Allt har sina poänger. Jag vill ju så gärna tro att allt har ett syfte. Antingen betingat eller, krasst sett, konstruerat sådär i efterhand. Men allt är alltså relativt beroende på hur man ser det. Aningens förvirrande. Jag visste ju det. Jag sa ju det.

Idag var det vitt på backen och Dexter var överlycklig när han gick ut på sin morgonpinkning. Han har alltid älskat snö och det är något speciellt med den första. Själv anser jag att alla årstider har sin charm. Snön är dock något jag faktiskt längtar efter och jag kan villigt erkänna att även jag blev barnsligt förtjust när jag såg det lilla vita på backen. Även om jag nog måste vänta ett tag till innan jag kan uppleva samma underbara känsla som på filmen.. I Iggejaur, längs vägen, i ödemarken, strålande vårväder, perfekt temperatur. You name it. Det var tider det.

Jag upptäckte även att vinterdäck hade varit bra imorse så nu är de fixat och klart. Med den nya "extension
wheelmaster" gick det som en dans, "Hylans" muttrar brukar ha en tendens att sitta stenhårt men med förlängningsskaftet gick det mycket bra. Kan rekommenderas! 

Det känns iaf som att jag nu är redo för vinterns aktiviteter:

*Vinterdäck check+rattmuff på
*Nya skidor är beställda
*Ullmax merino-underställ+ullsockar samt en pannlampa är inköpt

Nu önskar jag bara att snön kan komma och landa på sin plats. Please. Sen är det bara att hålla tummarna att jag kan få vara frisk i vinter..

Det är alltid lätt att skylla på någon annan när det inte går som man tänkt sig, vill eller drömmer om. Finns det inte någon annan kan man alltid skylla på omständigheter och olika faktorer. Allra enklast är det svart/vita tänkandet där sanningen ÄR. Den regerar. Tänk så lätt allt vore då. Men ack så svart. Eller vitt om man ser det så. Inga olikheter, inga kontraster, inga zooner, inga perspektiv. Ingen utveckling. Och allra helst; ingen självinsikt. Eller chans till förändring. Till något bättre. Eller bara annorlunda. Eller för någon annan. Eller för dig själv. 

I veckan har jag varit på utbildning i 2 dagar i Umeå tillsammans med den bästa arbetsgivaren och de bästa arbetskollegorna. Riktigt god mat/dessert på en italiensk resturang, boende på Stora Hotellet i Umeå, gott sällskap, lite shopping  och en inspirerande föreläsning med Vea Vecchi (Kreativitet faller inte från himlen) stod på agendan. Inspirerad av Hotellets goda frukostvåfflor blev därför dessa en del av dagens söndagsfrukost. Helglyx sådär i valtider.

För övrigt har jag varit en av de 2,2 miljoner svenskar som hitills förtidsröstat, välkomnar den fria möjligheten och det ska bli intressant att se vad resultatet blir. Nya tider ger nya förändringar och valet att kunna påverka och rätten till detta är för mig en självklarhet. Däremot har jag som vanligt svårt till att bara se till ett enkelt val, jag lägger kanske in alltför mycket i det komplexa och även i en kontext, dvs sammanhang. Vad styr våra val, erfarenheter, påverkan, bakomliggande faktorer, meningen och strukturen bakom dessa politiska åtaganden och vad som i slutändan påverkar både den enskilde och ett helt samhälle? Jag tänker ex ekonomi, den enskildes makt och vilja, den enskildes utgångspunkt; dvs den egna situationen denna befinner sig i, vilken påverkan utifrån vi får som vi inte är medvetna om och inte heller kan inverka på samt strukturer och strategier i ett socialt samhälle och i ett leverne. Återstår alltså att se vad som händer sedan, men människan och dess omgivning är komplex, så är det bara. Och vissa kanske tänker mer än andra ;)  

Jag tar tillbaka vad jag skrev i förra inlägget om trevliga husdjur. De ska dö.

För något år sedan klättrade jag uppför stegen, pinne för pinne, darrandes och med RADAR i högsta hugg. Jag hittade ingångshålet i väggen och tömde Radarflaskan rakt av. Det var då.

I år har jag troligtvis blivit med bin. Mycket trevligare husdjur än dessa eländiga getingar. Bina verkar inte alls intresserade av varken mig eller att komma in i huset (förutom då vid taket där de har sitt bo). Dörren kan stå öppen, de har sitt bo rakt ovanför men ingen vill ens in och kika. De surrar och vimlar vid taknocken och de lever ett hektiskt liv men de flyger aldrig nära, det är snarare ganska rofyllt att sitta och titta på när de flyger och samlas i sitt bo. De är mindre och vänligare helt enkelt. 




Visste ni te x att när säsongen är slut dödar honorna alla drönare (dvs hanarna vars enda uppgift är att befrukta drottningen)? Iallafall hos de bin som lever i samhällen. Och att alla arbetarbin är honor (sterila sådana)? Bina hålls i chack av de feromoner Drottningen sänder ut och hon ger även order om vad som ska samlas (ex äppelblommor). Drottningen å sin sida får dock se upp om hon blir för gammal eller sjuk, då drar arbetarbina upp en plan pga att Drottningens feromoner inte räcker till. Arbetarbina ser ut en lämplig larv och föder upp den med den bästa födan. Den larv som får tillräckligt med mat blir fertil, blir således Drottning (enkelt va?) och sedan lever den sittande drottningen farligt. Rent slagsmål kan to m uppstå..

Älskade pappa fyller idag jämnt. Denna bild beskriver min pappa perfekt, i sitt rätta element. Med mössan, varseljackan och kameran runt halsen i Iggejaur. Stort grattis på din 60-årsdag!

Håll inte fast vid rädslan. Det är så mardrömmar besannas.
/ur Wire in blood, Tony Hill

I sommar har det luktat äckel päckel (läs kadaver) i en kurva i "min" skog där jag ofta brukar promenera/jogga. När jag nu börjar titta mig omkring upptäcker jag ett träd längre in i skogen där barken är bortriven och vid en närmare titt syns något som ser ut som rivmärken. Kanske älg som kliat hornen? Käkat lite bark? För någon dag sedan kände jag ett hundratalmeter från kurvan ytterligare ett "äckelpäckel-stråk" och jag börjar titta mig runtomkring. Samma här, ett träd lite längre in i skogen, barken är borta och även denna gång syns rispor. Dessa är också närmare backen och barken är borta mer oregelbundet.


Mobilkamera-bild

Rivmärkena påminner lite väl mycket om denna björnmarkering som jag hittade på nätet:




Den 2:a bilden är förstorad och således sämre bildkvalitè, men nog känns avståndet mellan märkena lite väl bekanta?


Mobilkamera-bild kraftigt förstorad även denna

Nu kan det mycket väl vara gamla markeringar alt älgspår, men det är rätt kul när man väl börjar titta sig omkring och hur man då märker mer och mer spår av naturen och dess invånare.

Nu lämnar jag snart vildmarken i underbara Iggejaur efter en behövlig helg. Ett lugn och en ro som bara Iggejaur kan erbjuda. Detta var även ett desperat försök att bli kvitt denna evighetsförkylning, årets nr II (inne på 4:e veckan). Receptet är en massa godis, god mat, plättar till frukost, vinglas vid elden på kvällen, lugna promenader i skog och mark och P4 på radion. Får se om det fungerar. Varken jag eller hunden vill hem, vilket underbart liv vi lever här! Hemma väntar teknik/ekonomi-helvetesveckan. Detta är schemat:

Tisdag: Kyltekniker på besök. Snygg och sexig karl, singel och i 30-årsåldern? Ja tack. Om inte, nej tack. Kylen står nu på +11°C och läker kondensvatten, om jag har otur blir det minus 4500kr i kassan. Så: nej tack.

Onsdag: "Hylan" åker in till bilverkstaden. Att åtgärda: Olja/oljefilter, det där durrande ljudet vid 70/80 km/h (Stag? Länkarm? Spindelled?), det där att bilen i regel tar tre gånger på sig vid start samt att jag upplever att jag måste ge mer och mer gaspådrag för att den ska gå jämnt. Snälla poppelisen, jag bara MÅSTE köra mellan 100-110km/h för då går bilen som bäst när jag kan gasa på lite....

Fredag: Bilen på bilbesiktning. Jag vill inte veta. Jag vill inte veta.

Någon dag under veckan ska datorn också få åka in på rehab hos Rex`s snälla husse. Lika bra att ta allt på en gång liksom.

Nu har finaste Museau (-92, e.Mustang, u. Musailima) åkt från Klumgården till sitt nya hem hos en duktig tjej i Luleå som kommer att ta väl hand om henne. Lastningen vi alla varit något nervösa för gick ok, ngt mindre än en timme och inget större bakslag. Museau är en speciell dam som hittat en plats i mitt hjärta och jag önskar henne allt gott framöver. Om jag någonsin skaffar mig en egen häst kommer det att vara Museau´s fina egenskaper jag kommer att leta efter.



Tack käre bror som stod ut med två något ofrivilliga, dästa och inte alltid alltför tacksamma modeller inför vår fotoshoot! Tack kära Susanne som även gjorde sitt bästa för att pigga upp både mig och hästen, du fick jobba lite :))

Ibland bara händer det...att man går över till den sidan resten av världen verkar socialisera sig i. Man kan inte alltid vara tvärsöver i allt bara för att.