Susanne & Paparazzi (e:Warsteiner)

Dagen som började utan planer slutade riktigt riktigt bra. Midsommarafton i all ära, men midsommarnatten är vacker! Efter mycket om och men hamnade vi på underbara Connys pappas farbrors stuga mitt i ingenstans på en stabil flotte i en av de underbaraste tjärnarna. Gissa om jag grämer mig då jag glömt kameran hemma.. Bilden ovan är tagen med mobilkameran och jag vill inte veta hur den hade blivit med systemkameran...
 
Trevligt sällskap, god grillning, min somriga och enkla efterrätt, hundbus, många goda skratt och till sist avslut med fiske (jag satt på en stol och tittade på) blev till sist en minnesvärd midsommarafton. Fisket fick mig att minnas tillbaka till när jag var liten och fiskade med morbror Östen i en sjö i Moskosel. Vi hade den allra bästa dealen. Jag satt och höll fiskespöt, nappade det gav jag spöt till morbror Östen och sa: ta den här du. Morbror Östen tog spöt, fixade fisken, satte ny mask, kastade ut och gav återigen spöt till mig. Det var min typ av fiske det! Igår satt jag fint på en stol medans de övriga fiskade (Jonas drog upp en liten abborre, kors i taket!). Henke fick en gädda på 2 kilo (drygt) på andra kastet och även om det sedan bara nappade små abborrar fick vi ändå en underbar avslutning på dagen. Tänk om jag bara hade kommit ihåg kameran...

1. Lyft upp katten och håll den i ditt armveck så som du skulle hålla ett spädbarn. Placera höger hands pekfinger och tumme på vardera sidan om kattens mun och tryck försiktigt på kattens kinder, håll samtidigt pillret i handflatan. När katten öppnar sin mun, låt pillret rulla in i munnen. Låt nu katten stänga sin mun så att den kan svälja i lugn och ro.
   
   
2. Ta upp pillret från golvet och hämta fram katten från bakom soffan. Låt katten ligga i ditt armveck igen, och upprepa proceduren från punkt 1.
   
   
3. Hämta tillbaka katten från sovrummet, och släng det uppblötta pillret.
   
   
4. Ta fram ett nytt piller ur folieförpackningen, håll katten i vänster arm och håll i baktassarna hårt med vänster hand. Tvinga upp käkarna och tryck in pillret längst bak i kattens mun med pekfingret. Stäng nu kattens mun och räkna till tio.
   
   
5. Fiska upp pillret ur akvariet och plocka ner katten från bokhyllans översta hylla. Ropa in din make/maka från trädgården.
   
   
6. Ställ dig på knä och håll fast katten mellan dina ben, håll hårt om fram- och bakbenen. Strunta i om katten morrar. Be din make/maka att hålla fast huvudet samtidigt som du kör in en linjal i kattens mun. Låt pillret glida ner längs linjalen och gnid kattens struphuvud kraftigt för att sätta igång sväljreflexerna.
   
   
7. Plocka ner katten från gardinstången. Plocka ur ett nytt piller ur förpackningen. Gör en snabb anteckning om att köpa en ny linjal och att laga gardinerna. Sopa försiktigt upp skärvorna från de krossade porslinsfigurerna som stod i fönstret och lägg dem åt sidan för reparation.
   
   
8. Vira in katten i ett badlakan och be maken/makan att ligga uppe på katten så att dess huvud sticker fram ur armhålan. Lägg pillret i ett sugrör, tvinga upp kattens mun med en penna och blås i sugröret.
   
   
9. Läs på etiketten så att du försäkrar dig om att pillret inte är skadligt för människor. Drick ett glas vatten för att skölja bort den äckliga smaken. Sätt på ett plåster på din makes/makas arm och tvätta bort blodet från mattan med kallt vatten och såpa.
   
   
10. Hämta katten från grannens trädgårdsbod. Hämta ännu ett piller. Stoppa in katten i ett köksskåp och stäng dörren så att endast huvudet sticker ut. Tvinga upp munnen med en matsked och skjut in pillret i kattens mun med ett gummiband.
    
    
11. Hämta en skruvmejsel ur garaget och sätt tillbaka skåpsluckan på sina gångjärn. Sätt på ett skyddsförband på din kind. Ring din husläkare och fråga när du tog din senaste stelkrampsspruta. Släng din nedblodade T-shirt och hämta en ny i garderoben.
    
    
12. Ring brandkåren och be dem plocka ner katten från trädet på andra sidan gatan. Be din granne om ursäkt för det demolerade staketet. Hämta det sista pillret ur foliepaketet.
    
    
13. Surra ihop kattens framben med bakbenen med ståltråd och fäst stadigt till ett ben på matrumsbordet. Hämta dina skinnskodda trädgårdshandskar i verktygsboden. Tryck in pillret i kattens mun och följ upp med en stor bit oxfilé. Håll huvudet vertikalt och spola ner en till två liter vatten för att skölja ner pillret.
    
    
14. Be din make/maka att köra dig till akuten. Sitt tyst och snällt medan doktorn syr ihop dina fingrar med tolv stygn och plockar ut resterna av pillret ur ditt högra öga. Åk förbi möbelbutiken på vägen hem och beställ ett nytt matsalsbord.
    
    
15. Ring Blå Stjärnan och be dem hämta katten. Kolla med ditt lokala zoo hur mycket en hamster kostar.

Hur man ger sin hund ett piller...

1. Stoppa in pillret i en köttbulle. Ge till hunden. Klart!

Ack så sann, så sann! Förutom detta med hunden då, det behövs inte ens en köttbulle till Dexan.. 

Obbe är en sann kämpe och jag inser härmed att pasta och flytande är en barnlek jämfört med dessa piller. Två gånger om dan, nu bara 4 dagar kvar (8 pilleromgångar), puh! Det enda som talar för dessa pencillinpiller är priset, pasta 220kr, piller 89kr... En välluttrad katt, envis matte och piller x två är en kamp om vem som vinner, vem som förlorar. Tur att Obbe är tålig och jag envis som synden. Än så länge tar det endast några minuter och jag har inga klösmärken än så länge, men jag undrar dock.. Obbe är en smart katt och har redan börjat spotta ut så att pillret flyger all världens väg alternativt sväljer så där snyggt så att man tror att pillret är svalt. Detta spottas dock ut på golvet vid ett icke ont anande ögonblick. Att ge i maten hade i vanliga fall varit ett alternativ, dock inte i detta fall då han lärt sig vad det handlar om. Var måtte detta sluta?

Min kära mamma har varit på plantraggning åt mig. Mina plantprojekt har burit lite frukt i form av bl a förgätmigej som jag sådde förra året och som nu verkar ha återuppstått, en glad överraskning. Dock har jag fortfarande plats i både rabatt och torvprojekt och min mamma verkar ha goda grannar som glatt delar med sig av plantor. Jättevallmosar är nu planterade lite varstans med förhoppning om att någon överlever och idag kom ytterligare nya, fräscha plantor till Bergåsa. En Eldblomma, Monarkballongbuske (båda ettåriga) samt en spännande perenn i form av en Purpursblomma (se bild nedan) är nu planterade.



Kul med spännande projekt, mer bilder och uppdatering kommer förhoppningsvis. Jag och mamma har även varit på plant-inköpningsrunda och mamma var snäll och skänkte inte bara en blomma utan väldigt många till Bergåsa som nu är planterade och som jag med spänning väntar på ska blomma. En kryddträdgård har också fixats med lite blandade kryddor, bl a fina rosmarin. Kul med lite eget och gott med färska kryddor!

 

I en veckans tid ska gokillen Rex bo här, imorgon åker vi till Iggejaur på kusin Åke och Carolas kalas och Rex ska för första gången få uppleva Iggejaur. Imorgon ska han också få prövspåra ett viltspår vilket blir spännande att se. Vi är så glada över att ha Rex här någon gång då och då, han ger mycket till både oss och Dexter. Ska bli kul att se hur han trivs i Iggejaur!  

Dagen har också bjudit på ett veterinärbesök med kära Obelix, denna gång var det en klo som slitits ut. I sövningsögnblicket var jag så tacksam över att snälla vännen Jenny fanns med i rummet då Obbe, kämpen, inte alls ville lägga sig ner och sova utan istället får panik och klöser vilt omrking sig samtidigt som han vill hoppa ned från undersökningsbordet. Trots spruta kan jag säga att Obelix är STARK. Nackskinnstag, lite klösmärken här och var och Jenny som rådigt ingrep räddade situationen och veterinärstationen fick bjuda på lite jodopax till mig också. Jenny som trotsade förkylning och feber för att kunna vara mentalt stöd. TACK! Nu är Obbe alltså återigen utrustad med tratt och det som nu kännetecknar en slagskämpe som för 7:e gången på ca 2 år äter penicillin är en oerhört gosigt och tröstsökande katt. Suck.        

Så kommer nu äntligen en liten sammanfattning av en lärorik helg i Pålkem. Tyvärr åkte inte kameran fram förrän i slutet och jag inser att jag nog inte varit alltför fokuserad på fotograferingen då många bilder blivit för mörka, oskarpa och ofokuserade. Färgerna har också blivit lite konstiga ser jag i efterhand. Jag hade nog alltför fullt upp med mig själv, Dexter och att suga in allt som bara gick... Både genom att titta, lyssna och sedan försöka genomföra själv. 

Jag och Jenny körde upp redan fredagkväll, vi lämnade kusten efter en liten sightsseeing i Boden (vägbeskrivningen och GPS:en var inte riktigt överens). Efter att ha följt Jokkmokksvägen i många många mil, hittade vi äntligen fram till Edeforsbron och kunde svänga höger. Enligt vår vägbeskrivning var det sedan bara att köra rakt fram i ca 4 mil tills vi kom fram till en konsumbutik. Och vi körde rakt fram.. tills... vi inte kom rakt fram nå mer. Antingen kunde man svänga höger eller så vänster. Jag och Jenny svängde vänster. Hittade ett hus med människor ute på gården så vi stannade och frågade efter vägen och vars vi egentligen hamnat. I skogen. Efter en lite alltför detaljerad vägbeskrivning visade det sig att vi skulle svängt höger. Vägen svängde enligt uppgift här lite och fortsatte sedan rakt fram över en järnväg. Hrmm, hrmm vägbeskrivaren :). När vi äntligen siktat konsumbutiken kom nästa problem. Jenny, som har fobi för uppstoppade djur, kom som tur var på detta i hallen i den tidigare konsumbutiken. Jag går alltså in i allrummet. hälsar på de som redan kommit och börjar sedan räkna upp de uppstoppade djuren. Och det var inte bara ett uppstoppat djur. Mina djurkunskaper sattes på prov och jag inser här att jag måste plugga lite djurnamn. Dessa fick åka in i det tidigare kylrummet och därmed var kusten någorlunda klar. Dagens bedrift avklarad! 

Lördagen bjöd på ordentliga västanvindar och lärorika arbetspass med teori och praktik om vartannat. Lydnadspass med sidgående och line up (upp till tio hundar/förare på linje) tränades flitigt vid första övningen. Här tillkom teoretiska implikationer om allt ifrån den lilla valpens kontaktsökande till timing, positiv belöning och lydnadskrav. Lydnaden var egentligen det jag och Dexter hade mest huvudbryderi kring under hela kursen, jag i fokus, tydlighet/konsekvens och Dexter i fokusering och social träning. Vår duktiga instruktör var tydlig med att lydnaden måste sitta inför jakten och jag håller med fullständigt. 

Därefter åkte vi till  mera skogsmarker och prövade lite markeringar. Och ja, Dexter hämtade faktiskt dummisen. Efter att ha gjort sina behov.. Detta hade jag och Dexter delade meningar om, men med hjälp av hundkonkurrens för Dexters del och tydliga riktlinjer och fokus från min sida har vi fått med oss både handfasta råd och tips kring hur vi kan jobba med detta (och mycket annat för den delen). Instruktörens avläsning om Dexters osäkerhet och mentala stress har gett mig olika perspektiv och teorier att utgå ifrån och efter att ha reflekterat (ja, jag har annammat och förkroppsligat mitt exjobb:)) har jag kommit fram till olika teorier som sedan ska prövas, experimenteras och omprövas i praktiken. För er som undrar är det detta som kallas reflektionscykeln ;). Jag har därmed med mig mer än enbart ett jaktligt tänk från kursen och jag tror att det är det som gör att jag också värdesätter denna intensivkurs otroligt mycket. 

Sista passet (om jag kommer ihåg rätt) bjöd på line up och här kan jag bara dra paralleller till sitsträning på lina till häst. Förarträning på line up utan hund hade här varit en bra idè för en förvirrad själ. En förvirrad Maria och Dexter på linjen är icket en överdrift, men även detta en otrolig erfarenhet att bygga vidare på och jag tror även att det löste upp lite mentala knutar hos oss båda. Ibland är det bra att bara slängas in och tvingas tänka och handla parallellt. Det blev bättre och bättre allt eftersom, speciellt under söndagen och förutom en direkt erfarenhet gav det även en bild av hur en jakt går till, vilket även var ett av syftena. Förutom line ups tränades det även målbilder och lite dirigeringar, vi fick även lite skotträning. Vid det här laget var både hund och förare ganska trötta mentalt, därav tror jag skotten blev lite väl mycket. Detta korrigerades under söndagen och Dexters skottberördhet kommer nog sig av en dos förväntning och min skottosäkerhet vilket skapar mental stress hos oss båda. Det är generellt först efter tredje skottet (kanske när jag börjar slappna av?) han börjar klänga och varva och jag har även här fått en klar bild över hur vi kan jobba vidare. 

Som avslutning på lördagskvällen blev det en riktigt god middag med en alldeles utsökt efterrätt och efter nåt glas vin var det sängen nästa. 

Söndagen bjöd bl a på line ups, markeringsövningar, målbilder, närsök och hoppning över fårstängsel. Här åkte kameran fram och här kommer ett axplock:


      
Broder D väntar på bollen som ska kastas till vänster och till höger. 






Närsöksövning:  När hunden sitter framför föraren och bollarna är kastad, håller föraren upp handflatan, ev förstärker med kontakt/stoppsignal på pipan, visar sedan med handen mot det håll bollen som ska apporteras ligger och när hunden visar intresse kommer sök-sök signalen. Ev kan det även förstärkas med ett nej till den boll som inte ska apporteras.

         
Disse har hittat bollen och nu i full fart mot matte


Elda direkt in med bollen. Elda som tillsammans med kullsystern Vilja med respektive hundförare bjöd på många otroligt lärorika mentala bilder, jag lärde mig minst lika mycket genom att titta och studera bl a dessa ekipage. De är en fröjd att se i arbete!


Snygge Emil på ingång med bollen i högsta hugg


Även Gucci på väg till sin duktiga matte


Så här kunde det se ut: bollen kastas, fina Ronja fokuserar..


..och hittar bollen 

Som avslutning på helgen som bjudit på så många gobitar i form av god mat, gott sällskap, duktig instruktör, fina marker, duktiga hundar och förare samt teoretiska implikationer blandat med praktiska genomföranden, fick hundarna hoppa över ett fårstängsel. Nedan Jenny och Diesel in action.    





Fulla med inspiration, minnen och framförallt trötta hjärnor tog vi oss sedan hem ( ja, vi hittade hem) och nu är det bara att ta tillvara på allt och träna vidare!

Snart åker Dexter och jag, Diesel och Jenny på jaktinternat i Pålkem (ödemarken).  Det ska bli så lärorikt att se alla hundar och förare och jag har sett fram emot det här länge. En intensivhelg med hund kan vara precis det jag och Dexter behöver. Vi har haft lite delade meningar om bl a vem som bestämmer och hur och vad belöning går ut på. Så långt är det inget problem egentligen, det är bara träna på och fortsätta jobba på kontakt och samarbete. Nonchalansbeteendet är dock lite svårare. Om det enbart var ett markeringsbeteende, skulle det vara så mycket lättare, nu beror det lite på situation, sinnesstämning och var i stressnivån han är. Efter mycket reflekterande och anammande av olika perspektiv har jag tillsammans med mitt bollplank Jenny kommit fram till att han 1. Blir nonchalant pg a självständighetsinviter och hanhundsbeteende, han är lite splittrad 2. Blir nonchalant pga stress, dvs de sk dexterrycken byts ut till nonchalans och blockering. Vi är båda stresskänsliga för nya miljöer, men vi tränar och kämpar på, lär oss allt eftersom och är alltid nya erfarenheter rikare. Jag lär mig läsa min hund och använda mitt kroppsspråk och Dexter får social träning, mental aktivering och göra det han älskar, att jobba. Att få alla delar och klicka är inte alltid lätt, men någon dag så... Därför känns den här kursen riktigt aktuell och meningsfull. En intensivkurs kan ev lösa upp lite knutar för både hund och förare, och kanske, kanske, vi kan rikta vårt fokus lite.   
 
För att inte tappa tron på min hund och vad han kan, lägger jag upp två filmer här i bloggen, utifall att vi inte fixar att visa någon apportering alls på kursen. Man vet aldrig. Filmerna visar en basicnivå och det är basic som ibland inte ens fungerar på kurs. Rätt vad det är går det klockrent. Och nästa gång går vi tillbaka till 0. Det är en balansggång för både mig och hund. Det blir ibland ett alltför stort glapp mellan vilken hund jag har hemma och vilken hund han är i andra situationer och det gäller att jag istället för att tänka och fastnar i frustrationen, anpassar mig och handlar. Jag vet ju att vi kan, och då är det så kul och lärorikt att se honom när han jobbar; rapp och samarbetsvillig. Det gäller bara att minska svängningarna mellan topparna och dalarna lite. Vi jobbar på helt enkelt, vore det alltför enkelt hade det inte varit roligt. Utmaningar är det som stärker och erfarenheterna berikar.